Det är hela tiden så mycket tankar i huvudet... Vet inte var jag ska börja ibland när jag är på humör att uppdatera den här bloggen. Jag har väl aldrig egentligen haft ett normalt förhållande till mat, det har väl ingen som gjort en GBP-operation... Och jag undrar om jag någonsin kommer få det heller! Allt kretsar kring maten, varje dag är det i mina tankar. Egentligen tror jag att jag äter ganska okej matportioner, men jag känner fortfarande hemska sug, speciellt på kvällen. Mest efter sött och salt. Då är det svårt att stå emot. På kvällen kan jag få i mig mycket mer än på dagen också, har jag märkt. Och det är då det onyttiga kommer fram... Och efteråt frågar man sig själv, var det värt det? Nej! Ändå är det så svårt att låta bli nästa gång igen. Jag som fått denna andra chans måste nog tänka tillbaka på flytperioden och komma ihåg att det inte är farligt att känna suget, att kroppen lugnar sig och att det inte är värt att stoppa i sig något onyttigt. Att viktmnedgång innebär uppoffringar. Jag måste ju finna en livsstil jag kan fortsätta med livet ut och jag vill verkligen, verkligen inte gå upp igen!

Jag var väldigt duktig under vintern med att gå och gymna med en jobbarkompis. Vi föll dock ur det när våren kom för att gå långpromenader istället. Nu har stackarn varit sjuk i två veckor så vi har inte kunnat göra något ihop efter jobbet. Själv känner jag att jag måste komma igång med något igen, promenaderna med hunden räcker inte. Men jag är verkligen inte sugen på att gymma... Har funderat på att försöka springa lite. Jag avskyr verkligen att jogga, har alltid gjort... Bor ju dessutom just nu i ett bostadsområde och att springa vilt flåsandes och svettandes genom folkmassor känns verkligen inte det minsta lockande! Däremot finns en liten sjö inte långt från mig, med en liten promenadslinga runt om. Där skulle jag kunna försöka. Det är en kort runda, inklusive promenixen dit och hem igen handlar det om 2, max 3 km tror jag. Men det kunde kanske vara en start. Tänker att jag promenerar dit som uppvärmning och springer lite på själva slingan, varvat med att gå... Och sen går sista biten hem också, till att börja med i alla fall. Det finns program för att börja jogga tror jag, hur man ska växla mellan att gå och springa osv. Ska försöka hitta ett sådant. Dessutom kan jag ju ta med mig jycken - så slipper jag ha dåligt samvete att han sitter hemma medan jag gymmar! Finns egentligen bara fördelar, ju... Gäller bara att komma igång. Jag slutar sent idag, men ska verkligen försöka! Som jag sa, har aldrig gillat att jogga men ibland nuförtiden känner jag otroligt nog att jag vill öka farten när jag är ute med hunden. Har till och med sprungit i lite uppförsbackar och sådant. Och jag är ju 40 kg lättare nu så nog borde jag orka bättre än någonsin förr...

Har förresten fått en kallelse till återbesök 17 juni. Är väl därifrån många av mina farhågor om min viktnedgång kommer! Jag tycker själv det går så sakta nu, känns som det går så mycket fortare för andra när man läser bloggar osv! Så jag blir liksom rädd att man ska säga till mig att jag ligger efter eller liknande. Samtidigt förstår jag ju egentligen att vi alla är individer och att det måste gå olika fort...

82.7 kg stod vågen på imorse, så lite högre än för någon vecka sen, suck. Får skylla på att jag inte gjort nummer 2 på ett par dagar... Jag skulle väldigt gärna vilja ligger under 80-strecket vid mitt återbesök och det borde jag ju verkligen klara av om jag verkligen kämpar, eller hur? Det är ju lite över 3 veckor dit... Får försöka sätta det som minimål och för att tagga mig att i alla fall prova på att jogga ett tag nu! Och när jag nått dit ska jag banne mig unna mig en present - nya, riktiga träningskläder!

Idag har solen skinit och jag drog iväg för att geocacha. Det började bra, men vad jag frös efter några timmar! Jag hade klätt mig ungefär som jag skulle ha gjort för ett år sen, men det fungerade inte idag... Jag som brukade bli varm och svettas frös som en hund! Fick faktiskt avbryta efter tre timmar på grund av det. Men, 13 nya cacher blev det och i alla fall några kilometer gick man väl iallafall. Alltid något!

Den 21:e är det tre månader sen jag opererade mig. Tiden går fort!

När man läst andras bloggar om sin operation har man ibland blivit frustrerad över hur lätt de verkat ha det med maten. Jag har ju dumpat ganska lätt/ofta. Men faktiskt märker jag att det blir enklare och enklare. Jag kan t.ex. dricka ganska mycket till maten nu - det gick inte alls från början. Det känns skönt och jag oroar mig inte direkt för att inte kunna äta 'ordentligt' längre, att jag alltid ska behöva oroa mig för hur jag ska gå, inte kunna planera in något direkt efter maten ifall jag blir dålig osv. Vissa saker har jag svårt för fortfarande, ägg till exempel, men jag är i alla fall väldigt glad över att jag kan dricka till maten nu!

Gymmet igår jag förresten bra... Men man är verkligen otränad! Jag vill speciellt jobba med axlarna och armarna då de musklerna är så otroligt svaga hos mig... Benen har fått desto mer träning under alla år av promenader med hundarna!
Vi ska försöka att träna varje tisdag och någon mer dag - den andra dagen blir svårare att fixa i och med våra skift och så, men på något sätt ska det väl gå att lösa. Finns ju även simhall i byggnaden, så det vill jag också gärna göra då och då.