Passade på att tänka på hur mycket livet kan förändras på ett år. När jag fyllde 27 berättade jag för mina syskon om att jag skulle operera mig. Jag minns att det blev en del frågor och annat. Nu ett år senare har jag gått ner nästan 50 kg och lever ett liv som på vissa sätt är detsamma, på andra sätt helt olikt.

Under semestern tog morsan lite bilder på mig och hunden tillsammans. Jag har inte haft tid att lägga in några av dem här förrän nu, men tänkte att det kunde vara kul att göra en liten bildjämförelse med min hund som gemensamt tema...

 

Medan jag ändå är igång... Idag joggade jag, första passet i vecka tre. Det gick riktigt bra! Det var jobbigt medan jag sprang, men efteråt kändes det som alltid bra. Det var som alltid fem minuters uppvärmning och fem minuters nedkylning, i övrigt 2 x 2 "paus" dvs intervall där man går... resten sprang jag! Totalt en bit över 2 km. Det måste sjutton vara personbästa! Nästa löp blir förmodligen på fredag. Ska bli spännande att se hur programmet är upplagt då. Det är rätt otroligt att man kan förbättra sig såpass mycket på bara två veckor, tycker jag!

 

Jag lägger också in en ny kroppsbild. Jag tog denna igår kväll för att visa en person jag talade med på nätet. Ursäkta hur sliten jag ser ut - hade varit en lååång dag på jobbet och har inte gjort iordning mig eller så...

 

Jogging även idag! Veckans tre pass avklarade! Det gick ju bra. Sista intervallen idag var tuff, det får jag säga, men det gick! Plus en promenad några timmar senare på några kilometer, och innan det tre och en halv timmar i skogen med hunden på lördagen. Vore ju fasen om det inte ger något...

 

Idag har jag bland annat målat mina föräldrars lusthus - tredje färglagret av fyra - hoppas ta sista nästa helg och äntligen bli klar med detta målande - och vi har fixat med de tre shettisstona, som därefter släpptes på sommarbete i en fin hage vi har tillgång till. Jag och mamma fotade även hästarna och mamma tog även några bilder på mig. En av dem tyckte jag speciellt om och tänkte att det var dags att göra en ny jämförelsebild...

 

Oj, vad svårt det är med klädstorlekar nu! Jag vet liksom inte vad som passar bara genom att titta på det. Innan operationen fick jag höra att man kan ha en felaktig kroppsuppfattning, att man inte vet riktigt hur man ser ut längre. Just så är det för mig nu. Ibland tycker jag att jag ser enorm ut, ibland förvånar jag mig själv när jag tittar på bilder - är det där jag?! Jag ser så liten ut! Och kläder är jättesvårt. Jag måste prova dem för att se om de passar eller inte.

 

Igår var ju röd dag, och efter att suttit hemma hela förmiddagen kände jag att jag behövde göra något. Det blev en liten tur ner till lokala centrum för att titta på kläder. Först gick jag till Edels, som är en lågprisbutik med kläder, heminredning m.m. De har inga speciella avdelningar för stora storlekar (där jag alltid fick köpa kläder förr i de flesta butiker, gärna ett litet hörn gömt längst in i butiken som för att man inte skulle behöva låtsas om att det finns stora människor - ni som varit med vet hur det är... Och av någon anledning måste majoriteten av dessa kläder alltid vara storblommiga i någon hemsk färg?!) - utan istället får man leta runt bland alla kläder som är ganska blandade i stil och placering. Eftersom det är en klassisk lågprisbutik vet man aldrig vad man ska hitta eller i vilka storlekar - de kan ha 20 tröjor alla i storlek 34-36 och ingen annan, eller i några storlekar men inte andra osv. Det är lite av ett lotteri men det är en del av charmen, en del är bara skit men man kan göra riktiga fynd också.

 

Tittade lite på jackor, men behöver egentligen inte någon just nu. Men drömmen är en skinnjacka... Kanske till nästa vår... Jag har även en svaghet för munkjackor och såg flera i olika storlekar, valde ut en i lite sliten stil i storlek XL. Tycker de är bra att kombinera med olika toppar och annat - jag är väldigt obekväm med mina tjocka överarmar och döljer dem gärna.

 

Sen såg jag några fina toppar, bland annat med en häst på som jag gärna ville ha. Största de hade var i storlek L. Vad fasen, tänkte jag. Jag provar den. Och kan ni tänka er - den passade. Storlek L. Wow alltså! Det måste ha varit i tidernas begynnelse jag sist kunde ha något i den storleken! Nu i efterhand kan jag tänka att jag borde ha testat munkjackan i storlek L också, kanske den också hade passat? Men den jag köpte i XL sitter ändå bra tycker jag, så den funkar.

 

Köpte även en kjol. Jag har haft kjol en gång på kanske tio år. Det var i somras, en lång blommig kjol (som var nästan för stor redan när jag köpte den, och nu kan jag absolut inte ha den, har inte ens kvar den). Jag har länge tänkt att jag måste börja använda kjol igen, det känns som det är dags... Men det har varit svårt att hitta en som jag gillar. Denna är svart, slutar strax ovanför knäna, och även den i XL. Jag borde nog ha provat även den i L, den passar nu men kommer nog bli stor om ett tag, tror jag - den sitter inte jättetajt. Det låter säkert konstigt att jag inte provade den mindre storleken först, eller inte kan bedöma vad jag har... men det är helt enkelt så ovant! Och det var först i efterhand - eller snarare i andra butiken - som jag började tänka såhär. När jag var i den här butiken var jag fortfarande förvånad över att jag kunde ha XL och det slog mig knappt att jag kunde provat L också.

 

Slutligen blev det även ett par leggings och strumpor - jag älskar färgglada strumpor, speciellt randiga, så kunde inte riktigt låta bli att köpa några par.

 

Efteråt gick jag vidare till Lindex, men där fanns inget jag direkt tyckte om. Sist blev det en runda på Kappahl och där fanns desto mer - provade några tröjor, bland annat en löst sittande med en tiger på. Bestämde direkt att jag ville ha ett linne eller t-shirt under (inte minst då den är lite genomskinlig och djupt skuren...) och provade... och provade... och provade... till slut blev både topp och tigertröja i storlek 40/42. Wow! Det känns konstigt. Som att jag köpt fel. Men den storleken passade faktiskt! Visst, toppen sitter ganska tajt över bilringarna kanske, men jag tror min hjärna är lite skadad där - jag har alltid köpt löst sittande kläder, tält, för att man trott att man ska se bättre ut då - men det gör man förstås inte. Jag försöker komma ifrån det nu. Och tigertröjan sitter faktiskt ganska löst även i den storleken, så vadå. Toppen kommer väl passa bättre med tiden, bättre de än att den snart är för stor istället...

Till sist plockade jag på mig ett linne som de hade rea på. Just denna grej var roligast av allt under hela shoppingturen - att kunna gå fram i en butik, till de "vanliga" kläderna, de billiga reagrejerna, och kunna plocka ett "vanligt" klädesplagg i en "vanlig" storlek - och det passar! Har man inte varit väldigt stor kan man kanske inte riktigt förstå hur viktigt detta är. Det låter konstigt kanske men det var verkligen en stor grej för mig. Man känner att man passar in, att man hör dit, att man trots allt är en vanlig människa. Att man kan köpa vanliga kläder i en vanligt butik. Underbar känsla!

 

Har ingen stor spegel så det enda jag har att bjuda på är en taskig mobilbild (med smutsig spegel...), men i vilket fall - den outfit jag samlade ihop i den första affären. Riktigt nöjd! Inte riktigt min gamla stil - utan snarare som jag länge önskat att jag kunde klä mig, och nu kan jag det :)

 

Det var ju riktigt länge sen jag tog mått på mig själv. Ja, jag har ju faktiskt bara gjort det en gång innan, om man inte räknar måttagningarna på Östra. Idag tog jag lite nya mått. Jag tycker det är svårt att komma ihåg exakt var jag mätte sist och hur hårt osv, så det är ungefärliga värden...

 

Kroppsmått:

Tänkte att det kunde vara dags för en bildjämförelse...

Bilden till vänster är tagen för ungefär ett och ett halvt år sen. Jag tyckte om den, dels för att den tekniskt är rätt bra (ljus osv - syns bättre i fullversionen dock eftersom denna är hårt beskuren) och dels tyckte jag att jag så att säga inte så lika tjock ut här som på en del andra bilder...

Bilden till höger är tagen för ett par veckor sen. Visst har jag väldigt långt att gå fortfarande, man ser varenda valk under tröjan... men det går åt rätt håll! Viktskillnande mellan dessa två bilder är ungefär 25 kg.

 

(Tagna lite uppifrån... så ser lite bättre ut än vad det är, om jag ska vara ärlig...)

En till sak att ta upp såhär alldeles innan operationen och som jag egentligen inte har pratat så mycket om är delmål. Och slutmål, förstås.
Jag har ärligt talat inget direkt slutmål, helt enkelt för att jag inte riktigt vet vad jag törs sikta på. Men jag skulle förstås vilja komma ner på en normalviktig nivå. Sen ett kilo hit eller dit är inte så jätteviktigt.
 
Ett tidigt delmål jag ville ha var att hamna under 100 kg. Nu ligger jag ju faktiskt nära den gränsen fast jag inte opererats ännu. Men vi kan lägga det som första delmål ändå. Jag tror jag kommer hålla mina delmål så enkla som möjligt... Jag tänker mig ungefär en lista som ser ut såhär:
 
Startvikt dagen före operation: ~103 kg
Delmål 1: Under 100 kg
Delmål 2: Under 90 kg
Delmål 3: -20 kg (83 kg)
Delmål 4: -30 kg (73 kg)
Slutmål: BMI under 25 (<68 kg)
 
Totalt vill jag alltså har en viktminskning på ungefär 35 kilo, sett från idag. Men då utgår vi från min startvikt alldeles före operationen, inklusive totalt 5 veckor på flytande kost och lite viktminskning innan det också. Ska vi utgå från min vikt för ett år sen, när jag var som störst, blir det en minskning på totalt 54 kilo som jag vill uppnå. Så det beror lite på vilken startpunkt man väljer att utgå ifrån...
 
Tanken är förstås att kunna lyxa till det lite extra när man når ett delmål, att unna sig själv något t.ex. ett nytt halsband eller klädesplagg eller vad det kan vara. Eller lite tecknargrejer, det går alltid hem hos mig... Vi får se vad det blir. Fast för första delmålet kommer jag nog inte köpa något... har redan införskaffat kläder, nya pennor och annat senaste tiden! Men efter delmål 2 uppfyllts ska jag försöka komma på något kul i alla fall...

Varje kväll har jag varit sååå sugen på att packa och göra iordning och dona och fixa... Nu är det äntligen kvällen före operation och nu är jag inte alls på humör för det?! Känns liksom overkligt. Har haft tid att förbereda mig, detta har så klart snurrat i tankarna varje dag i månader, ändå känns det konstigt nu, som "va, redan, men vänta nu, hur fort gick det här?".

 

Klockslag för upphämtning är bestämt. Grovpackningen är fixad - bara finliret kvar. Ska röja upp det som hunnit stökas till så det är fint i lyan när man återvänder hem. Sen är det väl bara att sova (om det går!) och vänta på morgondagen.

 

Men först, som utlovat, med andan i halsen är det dags för lite mått och bilder, fy tusan... Men det får jag väl bjuda på. Man vill ju ha något att jämföra med sen. Det känns inte roligt att se de här bilderna och jag tycker inte om att dela med mig av min vikt och mått, men min mycket stora förhoppning och mål är ju att jag aldrig ska hamna där igen, utan de ska vara motivation, något att sträva bort från och aldrig återvända till!

 

Såhär såg jag ut sommaren 2011. Då var jag som allra störst. Som mest har jag vägt 122 kg och det var nog ungefär det jag låg på här.