(Tagna lite uppifrån... så ser lite bättre ut än vad det är, om jag ska vara ärlig...)

Hoppla vad jag skriver idag! Men det händer mycket nu, mycket som ska fixas och göras iordning och allt...

 

Nu, om bara några minuter, är det äntligen dags för den sista shaken!

Rätt otroligt att tre veckor kan gå så långsamt, och ändå så fort!

Jag har varit väldigt noga med att ta mina fem nutrilett-shaker om dagen, på samma tid varje dag om inte t.ex. jobbet kommit i vägen och jag varit tvungen att skjuta på dem. Jag har tagit alla jag ska utom en enda, faktiskt glömde jag totalt bort att ta sista kvällsdrickan häromdagen. Men annars har jag druckit alla jag ska och mer eller mindre på rätt tider varje dag. Lite komiskt nog hade jag räknat ut helt perfekt hur många som skulle gå åt - med precis en förpacknings felmarginal. Det är helt mitt eget fel - jag orkade inte räkna ut på pricken hur många jag hade kvar när jag när jag fick beställa en ny laddning efter att operationen flyttades, och jag visste att jag skulle ha lite för många kvar, men resonerade att det var bättre att ha lite för många än för få. Dessutom ska man ju gärna blanda i lite LCD första dagarna i sina soppor och annat för att säkert få i sig all näring man behöver. Och det kan finnas tillfällen på jobbet och annat när det kan vara bra att ha en shake i förrådet, utifall att, vi har ibland möten på jobbiga tider och liknande. Men jag tycker inte de tillfällena riktigt räknas - jag väljer ändå att se det så, att NU tar jag min sista shake, nu är äntligen denna jobbiga period ÖVER!

 

Varje kväll har jag varit sååå sugen på att packa och göra iordning och dona och fixa... Nu är det äntligen kvällen före operation och nu är jag inte alls på humör för det?! Känns liksom overkligt. Har haft tid att förbereda mig, detta har så klart snurrat i tankarna varje dag i månader, ändå känns det konstigt nu, som "va, redan, men vänta nu, hur fort gick det här?".

 

Klockslag för upphämtning är bestämt. Grovpackningen är fixad - bara finliret kvar. Ska röja upp det som hunnit stökas till så det är fint i lyan när man återvänder hem. Sen är det väl bara att sova (om det går!) och vänta på morgondagen.

 

Men först, som utlovat, med andan i halsen är det dags för lite mått och bilder, fy tusan... Men det får jag väl bjuda på. Man vill ju ha något att jämföra med sen. Det känns inte roligt att se de här bilderna och jag tycker inte om att dela med mig av min vikt och mått, men min mycket stora förhoppning och mål är ju att jag aldrig ska hamna där igen, utan de ska vara motivation, något att sträva bort från och aldrig återvända till!

 

Såhär såg jag ut sommaren 2011. Då var jag som allra störst. Som mest har jag vägt 122 kg och det var nog ungefär det jag låg på här.

Bara några dagar kvar nu... Idag, imorgon, måndag och tisdag... sen är det dags! Skönt att se Nutrilett-påsarna bli allt färre. Fast jag ser nu att jag visst köpte lite för många. Men det gör inget, man ska ju gärna fortsätta lite halvdant med dem direkt efter operationen för att få i sig tillräckligt med näring och så, så de kommer nog till användning ändå.

 

Nästan varje helg har jag varit iväg och gjort något - shoppat, geocachat eller liknande. Bara för att hålla igång och aktivera mig och ha något att göra, istället för att bara sitta hemma och rulla tummarna och känna mig hungrig. Idag är jag dock inte alls på sådant humör utan det blir en riktig hemmadag - jag hoppar mellan att fixa med datorn och att städa i lägenheten, röja och fixa. Fel årstid, jag vet, men ett par växter har omplanterats eller fått byta kruka, t.ex. Har tvättat så jag inte ska ha allt för mycket smutstvätt när jag kommer hem och ska nog försöka gå igenom skåpen också...

 

 

Imorgon har en vecka gått. Jag hoppas hungern ska lägga sig snart - hela helgen har den varit extremt påtaglig. Jag vill minnas att första omgången kändes det mycket bättre efter en vecka, men jag kanske minns fel. Eller så reagerar kroppen helt enkelt annorlunda nu. Inte kul någonstans! Hela dagen har jag gått och tänkt på rostat bröd. Jag vet verkligen inte varför, jag menar, okej, jag tycker verkligen OM rostat bröd men det är inte så att jag äter det varje dag i vanliga fall utan det kan gå veckor eller mer mellan att jag kör en rostperiod... Men just nu finns det inget jag hellre vill ha!

 

Som lite motivation har jag suttit under kvällen och tittat på kläder att eventuellt beställa (i en, just nu, snäppet för liten storlek såklart...). Fick till slut ihop två fina tröjor och tre byxor men så krånglade självklart sajten... Har sparat koderna till just de plaggen och ska titta på det senare och se om det fungerar bättre då.

 

Totalt har jag gått ner 15 kg nu, inte illa får jag säga ändå. Det mesta under flytande perioden, men lite innan också på egen hand, fast då gick det mycket trögare. Det som jag väger nu vägde jag senast 2007, för fem år sen. När jag ser mig själv naken tycker jag fortfarande att magen verkligen bara väller ut och det ser hemskt ut, men jag ser en skillnad i hur kläderna sitter, speciellt om jag har mina lite tajtare plagg, och det känns verkligen bra i alla fall!

Oj vilken dag! Igår blev det geocaching for hela slanten. Först föredrag, försäljningar m.m. på dagen och sen fem timmars fumlande i skogen i beckmörker på jakt efter koordinater och burkar... Konstig hobby egentligen... men så otroligt kul!

Nöjd med att jag orkade trava med laget hela kvällen. Det var ändå i fem timmar vi höll på, i god fart i ganska eländig terräng (inte att förglömma - i mörker och efter att det regnat hela dagen dvs var rejält blött och lerigt!). Speciellt som jag bara fått i mig ungefär 400 kalorier på hela dagen.

 

Tre cacher blev det, låter inte så mycket men då får man komma ihåg att det var ett antal delsteg för varje, så det tog sin lilla tid att få fatt på en... Många var kluriga, det är jättekul att se all denna kreativitet och kunskap som finns bland alla landets geocachare. Och så klart roligt att få prata och umgås med andra med samma intresse.

 

Önskar verkligen jag fick äta. Vid 23-tiden återsamlade vi och laget åt lite välförtjänt kvällsmat efter kvällens eskapader. Jag satt där med det sista av min shake, suck. Piroger, korv och sallad som de andra hade såg oerhört mycket mer inbjudande ut!

Nu dagen efter är jag stel och trött och har nog lite träningsvärk - men det var det VÄRT!

Förra veckan drömde jag vid något tillfälle att jag ätit rostat bröd utan att tänka mig för. I natt var det dags igen, fast nu drömde jag att jag ätit en ruta choklad... som dessutom smakade jätteäckligt!

 

Idag har jag halkat efter och missat mellanmålsshaken då jag varit hos tandläkaren och äntligen fått fixat en tand som jag haft ont i. Jag har fått världens bästa tandläkare som skojar och får mig att känna mig lugn och avslappnad och det känns jättebra, jag som alltid verkligen ogillat att gå till tandläkaren. Idag sa han bland annat att jag har väldigt vita tänder, näst vitaste på listan! Det är väl gissningsvis för att jag inte dricker kaffe och inte direkt te heller. Alltid kul att höra, fast jag själv tycker mina tänder är rätt gula...

 

Vet ni, något jag tror jag kommer ta med mig från den här perioden är hur viktigt det är att äta regelbundet. Det blir ju lätt att man slarvar när man lever i ett enpersonshushåll men nu när jag går på flytande diet måste jag verkligen försöka hålla det för att inte bli svinhungrig/trött och det är något jag ska försöka fortsätta med när jag är klar med denna period... Frukost 8, lunch 11:30, mellanmål 14:30, middag 17 och lite kvällsmat 19.

 

Nu ska jag springa och äta kombinerat mellanmål och middag! Kanske man skulle lyxa till det med choklad idag, med tanke på nattens dröm... brukar annars spara på den då jag tycker den är godast (eller snarare "minst äcklig"...)

 

Ja, så var den femte dagen här. När jag tänker på att jag inte ätit mat på fem dagar känns det som det ändå går ganska fort... fast när jag tänker på hur många dagar det är kvar känns det som om det går sakta, sakta...

 

Har räknat ut att jag kommer att ha ätit flytande diet i precis 3 veckor 30 oktober, en tisdag. Då är jag med andra ord redo för operation. Grejen är att på lördagen är det ett stort geocachingevent som jag bara måste gå på, jag har väntat i månader på det. Vilket ju innebär att jag kommer att fortsätta med dieten till åtminstone måndagen därpå, dvs fyra veckor, suck... men vad gör man!

 

Det har sagts mig att den flytande dieten ofta känns lite lättare efter fjärde/femte dagen. Det känns faktiskt som om kroppen börjat vänja sig, men det är fortfarande inte roligt, speciellt inte när jag öppnar frysen för att ta ut isbitar (lightsaft med massor av is är min "lyx" nu, för att få i mig tillräckligt med vätska och få bättre smak i munnen) och ser hur mycket mat det finns där.

I natt drömde jag för övrigt att jag åt rostat bröd. Att jag inte tänkt på vad jag sysslade med utan bara plockat i mig flera bitar utan att tänka på det. Oj, vad besviken jag blev på mig själv... men så vaknade jag och kom ihåg att nähä, än så länge i alla fall har det inte blivit något fusk!

 

Jag måste för övrigt köpa en ny shaker imorgon. Igår kväll glömde jag min på vardagsrumsbordet och medan jag körde hem pappas bil imorse hittade Dunder den och slarvade bort det lilla locket (hoppas det inte ligger i hans mage...) och tuggande och gnage runt kanten på hålet, så det är svårt att blanda till det ordentligt nu och jag vill inte dricka ur pipen han tuggat på... Som tur är ska jag till stan imorgon så då ska jag köpa en ny, tur att de inte är så dyra.

 

Som avslutning så kan jag väl lägga till att jag försöker spendera dagen med att städa, idag blev det sovrummet. Har bland annat sorterat alla böcker i bokyllan och ska även sortera i skåpen - jag har två till kläder och två till tecknar- och pysslargrejer, som verkligen behöver sorteras...

Först ut - jag har fått en operationsdatum! Typiskt att jag hittade det på golvet när jag kom hem från jobbet samma dag som jag bestämt mig att börja med den flytande dieten. Enligt papprena ska jag gå på flytande diet 22 oktober. Men nu har jag ju redan börjat så det är väl lika bra att köra på, kirurgen rekommenderade ju faktiskt mig att göra det... Det känns skönt att ha ett datum nu i alla fall, så man vet vad som gäller. Samtidigt hoppas jag förstås att det blir tidigare nu, annars får jag gå 5 veckor på pulver och det känns inte direkt lockande...

 

Överlag har det gått bra, nu när nästan två dagar gått. Jag är hungrig, huvudet känns lite konstigt (lite ont, lite "trögt") och jag misstänker att jag dricker för lite vatten. Det är svårt dock, för pulvret lämnar en konstig smak i munnen och vatten känns helt enkelt inte gott som det alltid gjort förr. Idag köpte jag Läkerol och lightsaft som enligt mina papper ska vara okej, i alla fall i små mängder. Det är inte något jag brukar använda i vanliga fall, men jag bara måste få den här smaken ur munnen! Det ligger hela tiden en bismak av (död, ruttnande) apa i käften...

 

Efter jobbet idag var det besök hos tandhygienisten, första gången jag besökt en sådan. Det gick bra, men ultraljudsbehandlingen var inte rolig. Jag blev informerad innan den biten att vissa har lite svårt för ljudet eller vattnet, eller tycker att det känns lite i tänderna. Lite?! Det gjorde ju jätteont! Jag stod ut, men det var gränsfall. Det kändes riktigt, riktigt obehagligt och några gånger kunde jag inte låta bli att rycka till och knipa ihop ögonen på grund av ren och skär smärta. Men det blev gjort i alla fall. Sist hos tandläkaren påpekades att det är ovanligt att man känner av hål i min ålder (jag klagade över en ond tand som visade sig ha hål) och tandläkaren sa att jag har "väldigt ungdomliga tänder". Kanske samma anledning att detta gjorde så ont? Vem vet. Jag behöver i alla fall inte komma tillbaka på ett år så det känns minst sagt skönt...

 

Före mitt besökt på Tandvården hade jag lite tid över, så jag kollade i ett par affärer, bland annat en sådan där lågprisaffär som har lite allt möjligt. Där köpte jag nya gummistövlar, vantar (Lovikka och fingervantar, till jobbet, kylan har kommit de senaste dagarna, känns som vintern är på intåg!) och även en gosig tjock vintertröja att ta på sig på jobbet när kylan kommer på allvar. Fortfarande för liten med en storlek (fast jag vet inte om den är stor eller liten i storleken, eftersom jag inte provat den, så det blir en överraskning när man blivit några kilon lättare) men snart hoppas jag den ska sitta bra.

 

Nackdelen med denna tripp på "stan" (nja) och besöket är att jag missade mellanmålsshaken som jag ska ta 14:30, resultatet blev att jag fick en huvudvärk som ännu inte velat släppa och hungerskänslorna var inte så roliga heller så klart. Under en vanlig dag kanske jag skulle vara sugen på något sött, typ choklad. Just nu sitter jag och drömmer om en rejälv grov macka. Typ rallarhalva med ost och gurka. Världens godaste bröd. Suck! Idag var det pasta och vegetarisk köttsfärssås med sallad på jobbet och den såg och luktade så god ut, det tog emot att sitta där med sin blåbärsshake... Intalar mig att det är ju inte så att jag aldrig mer ska få äta mat, utan det gäller ju några veckor (med viss modifikation, men ändå) och sen kan jag med tiden äta igen, så det gäller bara att hålla ut den här perioden...
 Jag SKA ju klara det, har jag sagt!

 

Direkt när jag kom hem tog jag med mig hunden ut på dagens krav-runda. Alltså en runda som jag har som personligt krav att gå minst en gång per dag. Igår blev det tre gånger, men idag blir det nog bara denna enda gång. Rundan är på ca 2.2 km så den är inte så lång men man får röra lite på sig i alla fall och vädret var härligt så man får passa åp. Sen vet jag att jag mår bra av att promenera, hungern blir inte lika stark och det rensar tankarna i huvudet. Hemma igen blev det dubbelshake eftersom jag missade mellanmålet. Choklad, mums. Den godaste hittills. Får se vad det blir ikväll till dagen sista, köpte Allévo med hallon och banan idag för att byta ut tomatsoppan. Bara 95 påsar kvar sen tills jag gått igenom tre veckor...

 

Ikväll ska jag knapra på en Läkerol Licorice & Seasalt. Åh, vad gott det ska bli...

105 påsar har jag räknat ut att jag ska sätta i mig under tre veckor av flytande diet. Två har gått åt, hm... bara 103 kvar nu då. Har inlett denna dietkarriär på jobbet med frukost och lunch, det kommer även bli mellanmål på jobbet idag och sen middag och kvällsmat hemma.Nutrilett Blåbärsshake. Smakar helt okej, men det är klart, mätt är man ju inte... inte på långa vägar. Passar på att skriva lite under rasten, så jag kan rensa tankarna lite.

 

Idag var det fisk till lunch, fisk äter jag inte ens i vanliga fall (har varit så enda sen barnsben, det går bara inte, får kväljningar av fisk), men potatisen och framför allt salladen lockade, det får jag säga! Men jag vet att jag kan vara grymt envis, speciellt när stoltheten står på spel, och jag tänker klara det här, så det så! Men ändå. Ajajaj i lilla (nja) magen, den skriker efter mat just nu! Dietisten sa att de första 4-5 dagarna är värst, sen brukar det vända och man mår bättre. Så det är väl förhoppningsvis bara att hålla ut några dagar till så ska det kännas bättre! Detta är ju bara första föraningen så att säga, eftersom jag precis börjat.

 

Det står i häftet som följde med förpackningen att man kan ställa shaken en halvtimme i frysen för att få en sorbet. Det ska jag pröva i kväll, kanske känns lite lyxigare då!

Oj, vad jag är trött nu! Sömnig, rentav. Men vi tar det från början.

 

Idag var det dags för inskrivningsbesök på Östra, med provtagning, samtal och ställningstagande till operationen.

Jag fick ta fem blodprov, blev vägd, mätt, fick mäta blodtrycket och man lyssnade på hjärta och lungor. Allt var normalt, hade 100 % syreupptagningsförmåga och alla värden var som de skulle. Jag har ju tur där att jag är - såvitt alla kunnat utröna - helt frisk, inga sjukdomar, inga mediciner eller liknande. Så det var bara "nej, nej, nej" på alla frågor där på min hälsodeklaration, inga allergier, inga problem.. Detta bådar förstås gott inför en operation och vad jag förstod föreligger det inga direkta hinder för mig att opereras. Faktiskt så fick jag förslag från kirurgen att jag kan börja med LCD-drickat men en gång, då väntetiden just nu är ganska kort och de ibland har folk som hoppar av osv. På så sätt kan jag kanske få en snabbare tid, så fort jag är klar med mina tre veckor och uppnått viktminskningsmålet. Jag är faktiskt väldigt frestad att sätta igång imorgon. Typiskt att jag handlade hem mat för veckan igår! Får väl fördela grönsakerna till mina fåglar - de gillar färskfoder - och gömma resten långt in i kylskåpet. Kanske man skulle investera i ett hänglås...!

 

I vilket fall blir det, som jag räknat ut innan också, tre veckor flytande diet. Jag dricker inte kaffe men däremot har jag köpt hem te i lite olika smaker, mest för att kunna få en ny smak i munnen, jag tänker att man nog kommer tröttna med Nutrilett-smakerna efter ett tag och då kan det vara skönt att få smutta på något annat, och te gick ju bra att dricka. Dietisten vill att jag går ner minst 5 kg och det tror jag inte ska vara något problem, förhoppningsvis. Jag har gått ner 4 kg på egen hand sen jag gjorde mitt första viktrelaterade besök på Vårdcentralen och det fick jag beröm för, att jag är på rätt väg. Det var delvis därför som kirurgen tyckte jag lika gärna kan köra på medan det går bra och börja med flytande direkt.

 

Till sist var allt över och det var bara att vända hem igen. Detta är första gången jag körde till Östra helt själv. Jag har nyss tagit körkort och har nästan inte kört alls i Partille. Det var tur snälla pappa åkte med mig igår så jag kunde lära mig vägen. Nu känner jag mig mycket tryggare på den sträckan. Det är inte körningen i sig som är jobbig egentligen, utan att hitta rätt väg och planera körningen ordentligt... Men man lär väl sig med tiden!

 

När jag väl kommit hem ville jag helst bara krypa i sängen och sova resten av eftermiddagen. Jag vaknade flera gånger i natt, nervös både inför självs körningen och inför besöket. Dessutom skulle man ju upp tidigt, ungefär 5:20 var jag ur sängen. Innan jag kunde vila fick jag dock tvätta då det var enda tvättiden jag kunde få, sen gick jag ned till centrum för att hämta ut mitt lilla klädpaket som kommit - underkläder, strumpor, tights och två tröjor. Speciellt den ena tröjan, röd med ett tryck, är grymt snygg tycker jag. Jag ser fram emot att få ta på mig den. Men inte ännu... den är fortfarande för liten. Men om ett tag så!

 

Nu ska jag nog bara vila, men tanken är att snart sätta igång med att städa, rensa och göra iordning i lägenheten. Jag känner mig själv, jag kommer behöva sysselsätta mig för att inte tänka på mat och då vill jag fixa här hemma. Det skulle ju dessutom kännas extra bra när man kommer hem från operationen sen om det är fint och städat hemma i lägenheten!

Första inlägget känns alltid lite konstigt.

Hej... ja, här är jag... Vad ska jag skriva nu?
Ni vet säkert hur det är.

 

Denna blogg har jag valt att starta allra mest för min egen skull. För att jag tänker bättre när jag kan skriva ned mina tankar, det är ett sätt att ventilera, diskutera med sig själv och att rensa skallen. För att det varit till stor hjälp för mig att läsa andras bloggar, folk som gått igenom samma sak, så kanske jag på samma sätt kan hjälpa någon annan. Slutligen har jag även blivit tillfrågad av några i min närhet, att de gärna skulle vilja följa hur det går.

 

Jag har aldrig pratat så mycket om min vikt och mitt utseende med andra och det är nog därför jag inte känner mig trygg med att lägga upp bilder och sådant på mig själv här ännu. Jag tror nog att jag kommer göra det längre fram, men det får vänta lite. Tills jag har något att jämföra med. Före och efter.

 

Detta är alltså en blogg som kommer handla om min resa, livet före och efter en Gastric bypass-operation. Jag tror att det kommer att bli tufft, jag är nervös men samtidigt motiverad. Det är jag själv som valt detta och jag hoppas att det ska bli det som får allt att vända. Det har varit en kamp under många, långa år.

 

När jag läst bloggar från andra som handlar om deras viktuppgång och förhållande till mat har jag sett att många var normalviktiga till att börja med, och sedan snabbt gått upp i vikt under senare år, när de redan var vuxna. Så har det inte varit för mig. Självklart har min övervikt blivit värre med åren, men den har alltid funnits där i någon grad sedan jag var ganska så ung. Jag minns från första, andra klass att jag redan då lade märke till att jag var större än de andra barnen, det märktes speciellt när vi bytte om under gymnastiken. Skillnaden urkristalliserades mer och mer med åren och jag alltid varit "den stora tejen" i alla grupper. Det är klart att det påverkat hur man ser på sig själv, speciellt när bilden på överviktiga är som den är i dagens samhälle. Man har liksom alltid känt att man inte riktigt passar in, att man inte riktigt har samma rätt som andra att vara där.

 

Någon gång under min skolgång, minns inte när men gissningvis under någon period i mellanstadiet, var jag på den obligatoriska kontrollen hos skolsköterskan. Hon visade mig då en vikt/längdkurva och påpekade att min vikt inte följde med min längd och frågade om detta var något jag tyckte var ett problem. Av ren vana, tror jag, sa jag att det inte kändes jobbigt - vilket dock var lögn, jag var högst medveten om det redan då. Skolsköterskan accepterade dock svaret utan vidare frågor och man tog aldrig upp det igen. Idag önskar jag att de tagit min viktutveckling mer på allvar och att man kanske satt in någon åtgärd redan där. Kanske hade det inte gått lika långt då, men det är förstås omöjligt att säga. Det har inte blivit bättre med åren, tills jag slutligen fick nog.

 

Våren 2012 blev jag redigt sjuk. Det var egentligen inte direkt viktrelaterat utan var en kraftig infektion som satte sig i luftvägarna. Jag fick svårt att andas vid minsta ansträngning, jag kunde inte ens gå genom lägenheten utan att bli så illa däran att jag fick sätta mig ned. Att gå promenader, ens 10-minuters rastningsrundor, med jycken var uteslutet. När jag gått kanske 100 m svartnade det nästan för ögonen av utmattning och jag fick stanna och andas djupt samtidigt som hjärtat dunkade i bröstkorgen. Jag blev rejält skärrad av att vara så dålig och det blev också flera besök på Vårdcentralen med bland annat EKG, astmatest, blodprover m.m. som följd.

 

Till slut gick infektionen över och även om det tog många veckor innan jag mådde som innan jag blivit sjuk kände jag att det var dags för en förändring. I samband med sjukdomen hade jag gått ner 5 kg och nu ville jag inte gå upp dem igen. Samtidigt var jag fast besluten att stärka min kondition, för så illa som det var medan jag var sjuk vill jag aldrig någonsin vara med om igen. Det var hemskt. Så under sommaren har jag försökt att promenera minst 1 timme om dagen, gärna mer. Jag känner skillnaden. Jag är piggare och orkar mer. Hunden gick ner fyra kg på detta, även om min våg stått still. I samband med denna lilla livsstilsförändring bestämde jag mig dock för att det också var tid för en större.

 

Jag känner mig själv. Jag ville göra min förändring på "riktigt" och inte på något halvdant sätt som skulle ebba ut i ingenting. Därför kontaktade jag Vårdcentralen för att få hjälp. De hade inte kvar sina dietister som de haft innan som stöd, men jag fick komma och träffa en läkare. Han var väldigt sympatisk och lät mig göra en stor hög tester, de tittade bland annat på mitt blodtryck, kolesterol, sköldkörtel, om jag hade diabetes m.m. Man utredde även hur jag måtte psykiskt och min sociala situation för att få en helhetsbild.

 

Alla tester kom tillbaka negativa, alla resultat var normala. En lättnad, samtidigt som jag vet att det är en tidsfråga innan min övervikt leder till ett riktigt hälsoproblem. Läkaren hade samtidigt skickat en remiss till de större sjukhusen, och efter ett tag blev jag kallad till ett informationsmöte. Där gick man igenom olika behandlingsalternativ för överviktiga som erbjuds. Det var mycket och viktig information och de olika alternativens verksamhetsgrad över lång tid m.m. diskuterades. I slutet av testet fick man skriva ned vilket alternativ som kändes mest attraktivt. Efter mycket funderande kryssade jag i att jag var intresserad av kirurgi. Detta på grund av att det är det som gett det, utan tvekan, bästa resultatet över lång tid. Som sagt, jag ville göra en riktig förändring, en som ska hålla livet ut. Inget halvdant. Jag har testat halvdana förändringar alldeles för många gånger tidigare och nu fick det vara nog.

 

Detta möte var i början av sommaren och sedan var det ledighet och annat. Beslutet lät därför dröja lite, jag fick det i september. Faktiskt beslöts det på min födelsedag. Fast jag innan varit väldigt osäker på tanken om operation blev jag oerhört glad när jag fick beslutet att jag blivit godkänd!

 

Under informationsmötet sa de till oss att väntetiden ligger på 3-6 månader. Jag hade nog förväntat mig att det skulle bli någon gång nästa år, men så bara några veckor efter beslutet kom kallelsen till två möten, ett kortare informationsmöte och så själva inskrivningen.

 

Igår var jag på informationsmötet. Det var mycket givande. Allt känns mycket mer på allvar nu, nu händer det grejer och det går framåt. Från att det kändes som en olidlig väntan känns det nu som allt plötsligt går i en rasande fart.

 

Inskrivningsmötet är på måndag. Då ska jag gå igenom olika tester m.m. och det ska visst ta 3-4 timmar att bli färdig med allt. Kanske jag får ett datum då? På informationsmötet igår sa det att efter inskrivningen kan man räkna med att det är 1-2 mån kvar till själva operationen. Det kan alltså komma att bli ganska snart!

 

Innan en Gastric bypass ska man leva på en Low Calorie Diet i ett antal veckor. Exakt hur många beror på ens BMI, för mig kommer det förmodligen bli 3 veckor. Eftersom det efter mötet kanske bara är i minsta fall 4 veckor till operationen har jag redan nu beställt pulvret. Idag, faktiskt. Det ska visst redan ha skickats, så kanske att det kommer om ett par dagar. 105 påsar har jag räknat ut att jag ska använda. Det är en del... Ska bli spännande (och mycket jobbigt!) med den nedräkningen. Som en väldigt lång adventskalender... Anledningen till att man går på LCD är främst för att tömma levern på fett vilket i sin tur underlättar operationen avsevärt. Plus att det så klart blir lättare att operera ju mindre ens övervikt är.

 

Nu har ni fått "lite" bakgrundsinformation. Det var skönt att få skriva av sig lite, även om det nog är lite långrandigt för utomstående att plöja igenom! Vi får se när nästa uppdatering kommer. Hoppas ni kommer att gilla bloggen!

 

PS. Just det, namnet på bloggen... Talltita blev det helt enkelt för att jag älskar djur och för att jag inte kom på något bättre. En tjock liten fågel, why not... Ska försöka fixa en intressantare design på bloggen längre fram också. Väl mött!