Nu kör vi!
Ja, jag fick ju gå på halvfart då kirurgen blev sjuk och operationen sköts framåt. Men idag är det dags. Nu börjar flytande perioden igen!
Förra gången gick det väldigt trögt första veckan ungefär, sen blev det enklare. Förhoppningsvis går det lika bra nu, eller ännu hellre bättre. Får göra en ny beställning pulver eftersom jag inte har så mycket kvar, det förra gick åt i förra omgången.
Nu kör vi!
Förra gången gick det väldigt trögt första veckan ungefär, sen blev det enklare. Förhoppningsvis går det lika bra nu, eller ännu hellre bättre. Får göra en ny beställning pulver eftersom jag inte har så mycket kvar, det förra gick åt i förra omgången.
Nu kör vi!
Snart dags igen
Ja, på tisdag börjar jag med 100 % flytande igen. Omgång 2. Det var ju inte för att jag gav upp som jag bröt det delvis, utan pga att operationen blev uppskjuten då kirurgen blev sjuk... Känns trist att liksom börja om, men, nu är det ju verkligen nedräkning på riktigt...
Annars rullar livet på. Idag blir det städning, tv-spel och mys. Och i eftermiddag ska jag kolla på en bil! Hoppas den visar sig vara "rätt" bil, trött på att vänta och leta och fundera nu...
Annars rullar livet på. Idag blir det städning, tv-spel och mys. Och i eftermiddag ska jag kolla på en bil! Hoppas den visar sig vara "rätt" bil, trött på att vänta och leta och fundera nu...
Nytt besked
Idag fick jag ett nytt besked på posten om operationsdatum, vilket känns bra. Speciellt som den faktiskt bara blir av en vecka senare än originalbeskedet, det var jag inte inställd på utan jag trodde nog det handlade om flera veckor.
30 oktober ska jag börja på 100 % flytande diet igen. Så nu blir det en vecka med lite blandat, mat och flytande. Försöker dock hålla matportionerna små och inte alltför "tunga" i alla fall. Snart kör vi på ordentligt igen...
Kul.
Fick tag på samordnaren som hade sökt mig. Det var inte bra nyheter. Tydligen så är kirurgen sjuk och därför måste de skjuta på alla operationer. "Börja inte med flytande!" sa hon. Men, fick jag säga, jag har ju redan hållit på i två veckor...
Fick tag på en dietist som jag diskuterade det hela med. Har egentligen tre alternativ:
1. Fortsätt köra på med pulvet
2. Bryt helt, börja om igen när det drar ihop sig
3. Kör några vanliga måltider, några pulver
Jag tror det blir alternativ 3. Jag orkar inte köra på med pulver i många veckor till. Om originaldatumet var satt till 13 novemember och det inte blir innan dess kommer det betyda mer än 5 veckor på pulver. Kanske det dubbla, om jag har otur? Det orkar jag inte med.
Bryta helt känns inte heller bra. Då kommer ju levern få fett i sig igen och jag går kanske upp de 6 kilo jag gått ner hittills.
Därför känns det mest logiskt att äta t.ex. lunch och middag men skippa resten. Och att försöka hålla små portioner då. Jag gissar att det också kommer bli jobbigt, hungern kommer nog bli värre när man äter mat igen. Men vad ska jag göra? Detta känns verkligen skit rent ut sagt.
Hunger...
Urk, idag har jag haft en dag då jag känt mig riktigt, riktigt hungrig... Annars flöt det ju på så bra de senaste dagarna! Men det är klart, det blir väl alltid toppar och dalar. Hittade till min förtret lite blockchoklad i ett skåp som jag inte visste att jag hade - den har kretsat i tankarna idag... Men nej, jag ska inte fuska!
Annars har jag hållt igång i alla fall - har trimmat hunden och städat lägenheten vilket verkligen behövdes... Har även börjat packa grejer jag vill ha med till sjukhuset när det är dags. Bara utifall att...
Pust!
Vad är vi uppe i nu... dag 11? Det flyter (hah) på rätt bra just nu faktiskt.
Igår ringde operationssamordnaren mig, men jag svarade inte då jag inte har täckning på jobbet. Konstigt nog kom det inte fram att jag hade ett röstmeddelande väntandes förrän på kvällen och då var det för sent att svara (jag försökte, men hon är tillbaka på måndag enligt telefonsvararen). Så klart man undrar vad det gäller! Bäst av allt skulle vara att få en tidigare operationstid så klart men risken är väl att de hittat någon annan eftersom jag inte svarade, suck! Ska ringa direkt när de öppnar på måndag morgon.
Igår ringde operationssamordnaren mig, men jag svarade inte då jag inte har täckning på jobbet. Konstigt nog kom det inte fram att jag hade ett röstmeddelande väntandes förrän på kvällen och då var det för sent att svara (jag försökte, men hon är tillbaka på måndag enligt telefonsvararen). Så klart man undrar vad det gäller! Bäst av allt skulle vara att få en tidigare operationstid så klart men risken är väl att de hittat någon annan eftersom jag inte svarade, suck! Ska ringa direkt när de öppnar på måndag morgon.
Idag hade jag nog tänkt stanna inne och slöa framför TV:n, men så släpptes 15 geocacher i närheten av där jag bor så då var det förstås bara att dra iväg med Dunder. En lyckades jag bli den första av alla att hitta (en prestigegrej inom geocacharkretsar...), sen blev vi fler och fler som slog oss ihop och till slut var det ett helt gäng som hittade finalen tillsammans där det bjöds på fika - önskar jag kunde smaka men det går ju inte, hade inte ens vatten med mig, korkat nog...
Jag tyckte i alla fall att det var väldigt kul att träffa fler geocachare, Dunder trivdes väldigt bra också, han älskar folk.
Efter finalen gick jag och två killar vidare, då vi gick lite i fel ordning och inte hittat alla. Vi hittade 3-4 stycken tillsammans, sen var det dags att bryta igen då de var klara medan jag hade några kvar.
Efter finalen gick jag och två killar vidare, då vi gick lite i fel ordning och inte hittat alla. Vi hittade 3-4 stycken tillsammans, sen var det dags att bryta igen då de var klara medan jag hade några kvar.
Slutresultatet blev att jag hittade 14 av 15 - riktigt surt att ha missat en! Men den hade hög svårighetsgrad så det är väl okej, jag får leta igen längre fram istället. Resten är klara i alla fall och mycket motion fick vi idag - 5 timmar ute i regnet, nu är både jag och jycken rejält skitiga så det blir ett bad och sen kan jag i alla fall sitta framför TVn med gott samvete i alla fall...
Dag 9
Förra veckan drömde jag vid något tillfälle att jag ätit rostat bröd utan att tänka mig för. I natt var det dags igen, fast nu drömde jag att jag ätit en ruta choklad... som dessutom smakade jätteäckligt!
Idag har jag halkat efter och missat mellanmålsshaken då jag varit hos tandläkaren och äntligen fått fixat en tand som jag haft ont i. Jag har fått världens bästa tandläkare som skojar och får mig att känna mig lugn och avslappnad och det känns jättebra, jag som alltid verkligen ogillat att gå till tandläkaren. Idag sa han bland annat att jag har väldigt vita tänder, näst vitaste på listan! Det är väl gissningsvis för att jag inte dricker kaffe och inte direkt te heller. Alltid kul att höra, fast jag själv tycker mina tänder är rätt gula...
Vet ni, något jag tror jag kommer ta med mig från den här perioden är hur viktigt det är att äta regelbundet. Det blir ju lätt att man slarvar när man lever i ett enpersonshushåll men nu när jag går på flytande diet måste jag verkligen försöka hålla det för att inte bli svinhungrig/trött och det är något jag ska försöka fortsätta med när jag är klar med denna period... Frukost 8, lunch 11:30, mellanmål 14:30, middag 17 och lite kvällsmat 19.
Nu ska jag springa och äta kombinerat mellanmål och middag! Kanske man skulle lyxa till det med choklad idag, med tanke på nattens dröm... brukar annars spara på den då jag tycker den är godast (eller snarare "minst äcklig"...)
En vecka
Tänk, att idag har det gått precis en vecka!
Vågen hoppar lite fram och tillbaka beroende på vilken tidpunkt jag ställer mig på den, men jag har gått ner åtminstone 3 kg den senaste veckan. Kanske lite mer. Målet för dessa tre veckor var ju 5 kg, så jag är mer än halvvägs där fast jag har två tredjedelar av den flytande dieten kvar, så det känns bra.
Jag är ganska van vid att dricka dessa osmakliga shaker nu. Fast lunchen på jobbet är fortfarande jobbig, när man sitter vid ett bord fyllt med mat. Men hemma går det ganska bra - jag försöker sysselsätta mig. Det har blivit mycket virkande...
Vågen hoppar lite fram och tillbaka beroende på vilken tidpunkt jag ställer mig på den, men jag har gått ner åtminstone 3 kg den senaste veckan. Kanske lite mer. Målet för dessa tre veckor var ju 5 kg, så jag är mer än halvvägs där fast jag har två tredjedelar av den flytande dieten kvar, så det känns bra.
Jag är ganska van vid att dricka dessa osmakliga shaker nu. Fast lunchen på jobbet är fortfarande jobbig, när man sitter vid ett bord fyllt med mat. Men hemma går det ganska bra - jag försöker sysselsätta mig. Det har blivit mycket virkande...
Dag 6
Så var sjätte dagen här. Idag har jag varit i stan, handlat lite och geocachat. Det var trist att känna lukten av all god mat när man gick förbi restauranger, men annars gick det bra. Jag märker dock att orken är påverkad. På ett sätt känner jag mig piggare - jag väger nu 10 kg mindre än jag gjorde förra året, och jag har promenerat mycket det senaste halvåret för att få bättre kondition - men den mycket kalorifattiga flytande dieten gör samtidigt att man inte direkt är fylld av energi, vilket märks när man anstränger sig. Man får ju inte sporta hårt när man går på pulver t.ex. Dagens geocaching var inte speciellt svår utan bara en rask promenad, men jag orkade inte mer än några timmar innan huvudet var helt slut och jag nästan blev yr. Annars kan man alltid äta något för att höja energin, men lunchdrickat gjorde mig inte direkt piggare. Nåväl, 9 cacher hann jag med i alla fall.
Kvällarna spenderar jag pysslande. Jag brukar växla mellan tecknarperioder och virkarperioder. Just nu är jag inne i en virkarperiod och senaste veckan har jag jobbat med en ganska stor dvärgschnauzer efter eget mönster. Grundstommen är klar och nu ska trådar fästas på alla långhåriga delar, sen ska den kardas och trimmas till rätt form. Det ska bli kul att se hur slutresultatet blir...
Dag 5
Ja, så var den femte dagen här. När jag tänker på att jag inte ätit mat på fem dagar känns det som det ändå går ganska fort... fast när jag tänker på hur många dagar det är kvar känns det som om det går sakta, sakta...
Har räknat ut att jag kommer att ha ätit flytande diet i precis 3 veckor 30 oktober, en tisdag. Då är jag med andra ord redo för operation. Grejen är att på lördagen är det ett stort geocachingevent som jag bara måste gå på, jag har väntat i månader på det. Vilket ju innebär att jag kommer att fortsätta med dieten till åtminstone måndagen därpå, dvs fyra veckor, suck... men vad gör man!
Det har sagts mig att den flytande dieten ofta känns lite lättare efter fjärde/femte dagen. Det känns faktiskt som om kroppen börjat vänja sig, men det är fortfarande inte roligt, speciellt inte när jag öppnar frysen för att ta ut isbitar (lightsaft med massor av is är min "lyx" nu, för att få i mig tillräckligt med vätska och få bättre smak i munnen) och ser hur mycket mat det finns där.
I natt drömde jag för övrigt att jag åt rostat bröd. Att jag inte tänkt på vad jag sysslade med utan bara plockat i mig flera bitar utan att tänka på det. Oj, vad besviken jag blev på mig själv... men så vaknade jag och kom ihåg att nähä, än så länge i alla fall har det inte blivit något fusk!
Jag måste för övrigt köpa en ny shaker imorgon. Igår kväll glömde jag min på vardagsrumsbordet och medan jag körde hem pappas bil imorse hittade Dunder den och slarvade bort det lilla locket (hoppas det inte ligger i hans mage...) och tuggande och gnage runt kanten på hålet, så det är svårt att blanda till det ordentligt nu och jag vill inte dricka ur pipen han tuggat på... Som tur är ska jag till stan imorgon så då ska jag köpa en ny, tur att de inte är så dyra.
Som avslutning så kan jag väl lägga till att jag försöker spendera dagen med att städa, idag blev det sovrummet. Har bland annat sorterat alla böcker i bokyllan och ska även sortera i skåpen - jag har två till kläder och två till tecknar- och pysslargrejer, som verkligen behöver sorteras...
Dag 4
Efter dag fem ungefär så ska det ju ofta kännas lättare med den här dieten. Därför känns det så klart skönt att starta dag fyra nu...
Jag måste säga att det går upp och ner. Vissa stunder känns det inte alls så svårt, andra är det riktigt jobbigt. Just känslan att gå med en gnagande hunger är inte rolig. Allra jobbigast är nog medan man är på jobbet och först känner lukten av maten som förbereds i köket (som dessutom är alldeles bredvid vår avdelning) och sen ska man sitta och mata barnen och titta på maten, kanske plocka undan resterna osv, men man får inte smaka alls... Bara smutta på sin halväckliga shake...
Nu närmar ju sig första helgen också. Ska bli spännande hur det går! En fördel är väl att det är lättare att äta på jämna tider nu eftersom jag inte behöver laga någon mat, bara ställa mig och skaka i 10 sekunder.
En lektion jag kommer ta med mig av denna period är nog i alla fall att uppskatta och njuta mer av maten. När det är som värst just nu går tankarna i stil med "Åh, om jag bara hade en köttbulle, vad jag skulle njuta av den..."
Jag måste säga att det går upp och ner. Vissa stunder känns det inte alls så svårt, andra är det riktigt jobbigt. Just känslan att gå med en gnagande hunger är inte rolig. Allra jobbigast är nog medan man är på jobbet och först känner lukten av maten som förbereds i köket (som dessutom är alldeles bredvid vår avdelning) och sen ska man sitta och mata barnen och titta på maten, kanske plocka undan resterna osv, men man får inte smaka alls... Bara smutta på sin halväckliga shake...
Nu närmar ju sig första helgen också. Ska bli spännande hur det går! En fördel är väl att det är lättare att äta på jämna tider nu eftersom jag inte behöver laga någon mat, bara ställa mig och skaka i 10 sekunder.
En lektion jag kommer ta med mig av denna period är nog i alla fall att uppskatta och njuta mer av maten. När det är som värst just nu går tankarna i stil med "Åh, om jag bara hade en köttbulle, vad jag skulle njuta av den..."
Till helgen måste jag lämna tillbaka pappas bil som jag lånat och jag ska också försöka ta mig till stan tänkte jag, för lite geocaching förhoppningsvis och kanske lite shoppande. Har tänkt att jag ska ge mig själv någon liten grej en gång i veckan under denna tid som motivation, typ ett halsband eller några nya tecknarpennor eller något. Vi får se om det finns något kul i stan...
Första viktkollarna
Samma kväll som jag började pulverdieten ställde jag mig på vågen, avklädd, och vägde mig för att få en startpunkt. Kvällen därefter gjorde jag samma sak, trodde inte man skulle se någon skillnad direkt men var ett halvkilo lättare efter ett dygn
Gick och lade mig och sov, nu på morgonen gick jag upp och bara för skojs skull ställde jag mig på vågen igen - hade gått ner ännu mer?! Kan man verkligen gå ner 1.2 kg under en natt? Det låter underligt. Jag gissar att jag antingen har en kass våg eller tappat väldigt mycket vätska (fast jag försökte verkligen dricka massor igår kväll, men jag misstänker att jag fortfarande dricker för lite). Det går åt rätt håll i alla fall...
Gick och lade mig och sov, nu på morgonen gick jag upp och bara för skojs skull ställde jag mig på vågen igen - hade gått ner ännu mer?! Kan man verkligen gå ner 1.2 kg under en natt? Det låter underligt. Jag gissar att jag antingen har en kass våg eller tappat väldigt mycket vätska (fast jag försökte verkligen dricka massor igår kväll, men jag misstänker att jag fortfarande dricker för lite). Det går åt rätt håll i alla fall...
Dag 2
Först ut - jag har fått en operationsdatum! Typiskt att jag hittade det på golvet när jag kom hem från jobbet samma dag som jag bestämt mig att börja med den flytande dieten. Enligt papprena ska jag gå på flytande diet 22 oktober. Men nu har jag ju redan börjat så det är väl lika bra att köra på, kirurgen rekommenderade ju faktiskt mig att göra det... Det känns skönt att ha ett datum nu i alla fall, så man vet vad som gäller. Samtidigt hoppas jag förstås att det blir tidigare nu, annars får jag gå 5 veckor på pulver och det känns inte direkt lockande...
Överlag har det gått bra, nu när nästan två dagar gått. Jag är hungrig, huvudet känns lite konstigt (lite ont, lite "trögt") och jag misstänker att jag dricker för lite vatten. Det är svårt dock, för pulvret lämnar en konstig smak i munnen och vatten känns helt enkelt inte gott som det alltid gjort förr. Idag köpte jag Läkerol och lightsaft som enligt mina papper ska vara okej, i alla fall i små mängder. Det är inte något jag brukar använda i vanliga fall, men jag bara måste få den här smaken ur munnen! Det ligger hela tiden en bismak av (död, ruttnande) apa i käften...
Efter jobbet idag var det besök hos tandhygienisten, första gången jag besökt en sådan. Det gick bra, men ultraljudsbehandlingen var inte rolig. Jag blev informerad innan den biten att vissa har lite svårt för ljudet eller vattnet, eller tycker att det känns lite i tänderna. Lite?! Det gjorde ju jätteont! Jag stod ut, men det var gränsfall. Det kändes riktigt, riktigt obehagligt och några gånger kunde jag inte låta bli att rycka till och knipa ihop ögonen på grund av ren och skär smärta. Men det blev gjort i alla fall. Sist hos tandläkaren påpekades att det är ovanligt att man känner av hål i min ålder (jag klagade över en ond tand som visade sig ha hål) och tandläkaren sa att jag har "väldigt ungdomliga tänder". Kanske samma anledning att detta gjorde så ont? Vem vet. Jag behöver i alla fall inte komma tillbaka på ett år så det känns minst sagt skönt...
Före mitt besökt på Tandvården hade jag lite tid över, så jag kollade i ett par affärer, bland annat en sådan där lågprisaffär som har lite allt möjligt. Där köpte jag nya gummistövlar, vantar (Lovikka och fingervantar, till jobbet, kylan har kommit de senaste dagarna, känns som vintern är på intåg!) och även en gosig tjock vintertröja att ta på sig på jobbet när kylan kommer på allvar. Fortfarande för liten med en storlek (fast jag vet inte om den är stor eller liten i storleken, eftersom jag inte provat den, så det blir en överraskning när man blivit några kilon lättare) men snart hoppas jag den ska sitta bra.
Nackdelen med denna tripp på "stan" (nja) och besöket är att jag missade mellanmålsshaken som jag ska ta 14:30, resultatet blev att jag fick en huvudvärk som ännu inte velat släppa och hungerskänslorna var inte så roliga heller så klart. Under en vanlig dag kanske jag skulle vara sugen på något sött, typ choklad. Just nu sitter jag och drömmer om en rejälv grov macka. Typ rallarhalva med ost och gurka. Världens godaste bröd. Suck! Idag var det pasta och vegetarisk köttsfärssås med sallad på jobbet och den såg och luktade så god ut, det tog emot att sitta där med sin blåbärsshake... Intalar mig att det är ju inte så att jag aldrig mer ska få äta mat, utan det gäller ju några veckor (med viss modifikation, men ändå) och sen kan jag med tiden äta igen, så det gäller bara att hålla ut den här perioden...
Jag SKA ju klara det, har jag sagt!
Jag SKA ju klara det, har jag sagt!
Direkt när jag kom hem tog jag med mig hunden ut på dagens krav-runda. Alltså en runda som jag har som personligt krav att gå minst en gång per dag. Igår blev det tre gånger, men idag blir det nog bara denna enda gång. Rundan är på ca 2.2 km så den är inte så lång men man får röra lite på sig i alla fall och vädret var härligt så man får passa åp. Sen vet jag att jag mår bra av att promenera, hungern blir inte lika stark och det rensar tankarna i huvudet. Hemma igen blev det dubbelshake eftersom jag missade mellanmålet. Choklad, mums. Den godaste hittills. Får se vad det blir ikväll till dagen sista, köpte Allévo med hallon och banan idag för att byta ut tomatsoppan. Bara 95 påsar kvar sen tills jag gått igenom tre veckor...
Ikväll ska jag knapra på en Läkerol Licorice & Seasalt. Åh, vad gott det ska bli...
Usch!
Provade precis tomatsoppan. Hade verkligen sett fram emot den... Varm mat! Men fy sjutton säger jag bara. Den var riktigt vidrig, bitter och konstig i smaken. Jag var fast bestämd att äta upp åtminstone denna portion men det gick bara inte... Halva fick jag i mig, sen fick jag kväljningar och kände hur det vände sig i magen. Nej, den kommer jag då inte äta igen! Nu får jag se fram emot kvällens portion istället, läste att man kan lägga den i frysen en halvtimme för att få en 'sorbet' - det ska jag prova!
Hungrig...
105 påsar har jag räknat ut att jag ska sätta i mig under tre veckor av flytande diet. Två har gått åt, hm... bara 103 kvar nu då. Har inlett denna dietkarriär på jobbet med frukost och lunch, det kommer även bli mellanmål på jobbet idag och sen middag och kvällsmat hemma.Nutrilett Blåbärsshake. Smakar helt okej, men det är klart, mätt är man ju inte... inte på långa vägar. Passar på att skriva lite under rasten, så jag kan rensa tankarna lite.
Idag var det fisk till lunch, fisk äter jag inte ens i vanliga fall (har varit så enda sen barnsben, det går bara inte, får kväljningar av fisk), men potatisen och framför allt salladen lockade, det får jag säga! Men jag vet att jag kan vara grymt envis, speciellt när stoltheten står på spel, och jag tänker klara det här, så det så! Men ändå. Ajajaj i lilla (nja) magen, den skriker efter mat just nu! Dietisten sa att de första 4-5 dagarna är värst, sen brukar det vända och man mår bättre. Så det är väl förhoppningsvis bara att hålla ut några dagar till så ska det kännas bättre! Detta är ju bara första föraningen så att säga, eftersom jag precis börjat.
Det står i häftet som följde med förpackningen att man kan ställa shaken en halvtimme i frysen för att få en sorbet. Det ska jag pröva i kväll, kanske känns lite lyxigare då!
Vi kör!
Jag tror bestämt att vi börjar med pulverdieten idag, direkt pang på som kirurgen ändå tyckte jag kunde göra. Jag har dock kvar köttfärssås från igår, som känns synd att slänga. Så kanske att jag äter en sista middag idag, men pulver resten av måltiderna, och kör 100 % pulver från och med imorgon. Jag har inte bestämt mig ännu, vi får se hur jag känner i eftermiddag när jag kommer hem från jobbet... Till frukost, lunch och mellanmål på jobbet blir det definitivt pulver i alla fall! Tar med mig en förpackning blåbär, samt ett paket med te att ha när jag är sugen på att få någon annan smak i munnen i alla fall.
Nu kör vi!
Nu kör vi!
Inskrivningsbesök
Oj, vad jag är trött nu! Sömnig, rentav. Men vi tar det från början.
Idag var det dags för inskrivningsbesök på Östra, med provtagning, samtal och ställningstagande till operationen.
Jag fick ta fem blodprov, blev vägd, mätt, fick mäta blodtrycket och man lyssnade på hjärta och lungor. Allt var normalt, hade 100 % syreupptagningsförmåga och alla värden var som de skulle. Jag har ju tur där att jag är - såvitt alla kunnat utröna - helt frisk, inga sjukdomar, inga mediciner eller liknande. Så det var bara "nej, nej, nej" på alla frågor där på min hälsodeklaration, inga allergier, inga problem.. Detta bådar förstås gott inför en operation och vad jag förstod föreligger det inga direkta hinder för mig att opereras. Faktiskt så fick jag förslag från kirurgen att jag kan börja med LCD-drickat men en gång, då väntetiden just nu är ganska kort och de ibland har folk som hoppar av osv. På så sätt kan jag kanske få en snabbare tid, så fort jag är klar med mina tre veckor och uppnått viktminskningsmålet. Jag är faktiskt väldigt frestad att sätta igång imorgon. Typiskt att jag handlade hem mat för veckan igår! Får väl fördela grönsakerna till mina fåglar - de gillar färskfoder - och gömma resten långt in i kylskåpet. Kanske man skulle investera i ett hänglås...!
I vilket fall blir det, som jag räknat ut innan också, tre veckor flytande diet. Jag dricker inte kaffe men däremot har jag köpt hem te i lite olika smaker, mest för att kunna få en ny smak i munnen, jag tänker att man nog kommer tröttna med Nutrilett-smakerna efter ett tag och då kan det vara skönt att få smutta på något annat, och te gick ju bra att dricka. Dietisten vill att jag går ner minst 5 kg och det tror jag inte ska vara något problem, förhoppningsvis. Jag har gått ner 4 kg på egen hand sen jag gjorde mitt första viktrelaterade besök på Vårdcentralen och det fick jag beröm för, att jag är på rätt väg. Det var delvis därför som kirurgen tyckte jag lika gärna kan köra på medan det går bra och börja med flytande direkt.
Till sist var allt över och det var bara att vända hem igen. Detta är första gången jag körde till Östra helt själv. Jag har nyss tagit körkort och har nästan inte kört alls i Partille. Det var tur snälla pappa åkte med mig igår så jag kunde lära mig vägen. Nu känner jag mig mycket tryggare på den sträckan. Det är inte körningen i sig som är jobbig egentligen, utan att hitta rätt väg och planera körningen ordentligt... Men man lär väl sig med tiden!
När jag väl kommit hem ville jag helst bara krypa i sängen och sova resten av eftermiddagen. Jag vaknade flera gånger i natt, nervös både inför självs körningen och inför besöket. Dessutom skulle man ju upp tidigt, ungefär 5:20 var jag ur sängen. Innan jag kunde vila fick jag dock tvätta då det var enda tvättiden jag kunde få, sen gick jag ned till centrum för att hämta ut mitt lilla klädpaket som kommit - underkläder, strumpor, tights och två tröjor. Speciellt den ena tröjan, röd med ett tryck, är grymt snygg tycker jag. Jag ser fram emot att få ta på mig den. Men inte ännu... den är fortfarande för liten. Men om ett tag så!
Nu ska jag nog bara vila, men tanken är att snart sätta igång med att städa, rensa och göra iordning i lägenheten. Jag känner mig själv, jag kommer behöva sysselsätta mig för att inte tänka på mat och då vill jag fixa här hemma. Det skulle ju dessutom kännas extra bra när man kommer hem från operationen sen om det är fint och städat hemma i lägenheten!
Eep!
Om några minuter är det dags. Då åker jag på inskrivningsbesöket på Östra. Nervöst! Fast ska jag vara helt ärlig är jag mer nervös över tanken att köra dit själv... Jag har inte haft körkort särskilt länge och det är fortfarande läääskigt att köra själv på vägar man inte kan väldigt bra...
Nervositet
Snart drar det ihop sig, på måndag är det inskrivning. Jag vet inte riktigt vad man ska förvänta sig. I de papper jag fått hem står det att det är då formellt beslut om operation tas. Får man en tid eller inte? Jag vet inte. I vilket fall står det att man ska fasta innan, men däremot ta med mat och dryck då det kommer ta ett antal timmar och man säkert kommer bli hungrig under tiden.
Jag har också fått fylla i en hälsodeklaration (igen! Vet inte hur många jag fyllt i vid det här laget...) och en omvårdnadsdeklaration. Självklart får jag passa på att ställa mina frågor när jag kommer dit också. Kanske lite konstigt, men de flesta av mina frågor märker jag handlar mest om själva operationen och vad som händer direkt efter den - om att ligga på sjukhus, med andra ord. Jag har nästan aldrig varit på sjukhus (annat som besökare), inte sen jag var liten i princip, undantaget ett enda besök hos en kirurg när jag hade problem med min navel för några år sen. Men även den gången var det inte mer än att de klämde och kände lite. Nu är det ju helt andra grejer.
På informationsmötet sa de att efter inskrivningen ska vi räkna med att det är ungefär 1-2 månader kvar till själva operationen. Eftersom jag förmodligen ska köra flytande kost i tre veckor (definitivt svar på det får jag på måndag, men jag tror det blir tre veckor utifrån min BMI) kan det innebära att jag ska började med flytande kanske bara någon vecka från nu (fast det vet jag förstås inte ännu). För att vara på den säkra sidan har jag i alla fall beställt hem mitt pulver så jag är redo. Har jag räknat rätt så ska det gå åt 105 påsar (5 påsar per dag á 21 dagar).
Jag valde att köra på Nutrilett då webbutiken hade flest olika smaker av det märket, och fördelningen blev som följer (siffran anger antal portioner):
15 x Jordgubb
30 x Skogsbär
30 x Blåbär
25 x Choklad
10 x Tomatsoppa
Soppan var dyrare än de andra, men jag tänkte att man vill nog ha en "matigare" smak ibland också, inte bara "söta" smaker. Förutom detta köpte jag också en shaker - fast sen kom jag på att jag ju behöver en till jobbet också, så någon dag senare blev det att åka till Apoteket för att inhandla en. Visserligen står det Modifast på den och inte Nutrliett, men ändå...
Just nu känner jag mig rätt sugen på att smaka på en shake eller två, fast jag druckit dem innan blir man lite nyfiken... Jag ska dock hålla mig. Kan man behålla den viljan några veckor till så vore det bra...
Kläder
Idag jobbade jag tidiga passet på jobbet och var hemma runt 14. Eftermiddagen var avsatt till tvätt - har varit bortskämd med egen tvättmaskin senaste året men den är trasig just nu, så nu är det dags att slava i tvättstugan igen!
I samband med stortvättandet rensade och sorterade jag även i garderoben. Finns en del kläder jag undrar om jag kommer använda igen, men ändå inte kan med att göra mig av med, så de får hänga med ett tag till...
Jag har även beställt nya underkläder och strumpor på nätet idag. Det blev även ett par leggings och, som lite motivation, två fina (och ändå billiga!) tröjor som jag beställde i en storlek mindre än vanligt...
Jag fick också en SMS-avisering idag - mitt pulverpaket är redo för uthämtning! Ska hämta ut det imorgon efter jobbet. Spännande...
Dunder
Dunder
Jag kommer säkert att skriva en del om Dunder, så det är väl lika bra att jag introducerar honom!
Dunder är min mycket, mycket älskade hund. Han är en engelsk springer spaniel i sina bästa år som är full med bus och energi. Och kärlek. En riktig mattegris som gör vad som helst för en godis. Mycket av mitt liv kretsar kring honom och han är den bästa kompis man kan ha. Vi går promenader tillsammans och han följer med mig och geocachar ibland. Han vill alltid vara i närheten och gör alltid sitt bästa i alla situationer. Bättre kompis får man leta efter!
Dunder är min mycket, mycket älskade hund. Han är en engelsk springer spaniel i sina bästa år som är full med bus och energi. Och kärlek. En riktig mattegris som gör vad som helst för en godis. Mycket av mitt liv kretsar kring honom och han är den bästa kompis man kan ha. Vi går promenader tillsammans och han följer med mig och geocachar ibland. Han vill alltid vara i närheten och gör alltid sitt bästa i alla situationer. Bättre kompis får man leta efter!
Varför Gastric Bypass?
En vanlig uppfattning som man ser hos människor är att en gastric bypass är en så kallad "quick fix". Dvs något man gör för att man är lat, saknar disciplin och inte orkar kämpa på gammalt hederligt vis. Att man lägger sig på operationsbordet ett par timmar, sen åker man hem och lever som vanligt och går ner i vikt utan att behöva kämpa.
Det är ren och skär bullshit.
Gastric bypass är det man gör när ingenting annat fungerar. En sista utväg. Det är också det sätt som, i dagens läge, visat sig ha mest effekt över lång tid när man behöver gå ner mycket i vikt. Nu pratar vi inte att väga 5-10 kg för mycket utan det kanske handlar om 30, 40, 50 kg eller mer som man behöver gå ner för att nå en hälsosam vikt. De flesta som försöker gå ner så mycket i vikt går, tyvärr, ofta upp det igen senare. Det gör GBP-patienter också... men påtagligt mindre än med andra metoder.
Man gör inte en sådan här operation för att man vill se ut som en supermodell, utan det handlar om hälsan, att minska riskerna för sjukdomar och för tidig död. Man blir inte vältränad och snygg på köpet, ofta behåller man någon grad av övervikt och löshuden som ofta blir över efteråt är inte att leka med. Vem som helst kan inte göra en Gastric bypass, i alla fall inte i offentligt regi, utan det krävs att man har en väldigt stor övervikt, att man uppfyller hälsokraven för att för opereras m.m. Man ska godkännas och man ska undersökas. Det är remisser, möten och utvärderingar.
Under en Gastric bypass-operation gör man en omkoppling inuti kroppen. Efteråt har man en mycket mindre matsäck och maten man äter går i princip rakt ut i tarmen. Detta gör att man kan äta mycket mindre åt gången och därför får man ett mycket mindre näringsupptag. Den mat man får i sig måste man tugga mycket, mycket noga och äta långsamt. Det är tack vare detta som man går ned mycket i vikt, speciellt under första året. Sen brukar det plana ut och efter 10 år ganska man rentav gått upp en del i vikt igen, dock normalt sätt blir man aldrig så stor som innan operationen (men det kan ske, om man missköter sig och tänjer ut sin lilla magsäck maximalt genom att äta för mycket eller äta/dricka onyttigt).
Att göra en sådan här operation är inte riskfritt och inte utan sidoeffekter. Till de vanligaste hör näringsbrist (vilket man behandlar genom att efter operationen få äta näringstillskott livet ut), håravfall tills kroppen kommit i balans igen, dumping (starka obehagskänslor när man äter för snabbt, för stora bitar, onyttigt eller liknande. Symptomen varierar från person till person och kan t.ex. vara illamående, trötthet, diarré, kräkningar, hjärtklappning). En del människor kan uppleva att man inte känner smaker på samma sätt som förut, man kanske börja gilla mat man tidigare ogillade eller tvärtom. En del blir laktosintoleranta när magen arbetar annorlunda. Kort sagt är det många potentiella förändringar att ta ställning till och det går aldrig att säga på förhand hur man kommer reagera, det varierar från person till person. En del mår jättebra på alla sätt efteråt medan andra måste göra stora omställningar.
Jag har funderat länge och hårt över detta, jag har vägt fördelar mot nackdelar och slutligen kommit fram till att detta är rätt för mig. Jag gör det inte för att jag ska bli snygg och smal utan för att jag vill må bättre och minska risken att bli sjuk längre fram på grund av min övervikt. Sen är det förstås annat som spelar in också. Jag vill kunna handla kläder på en vanlig avdelning i en vanlig klädaffär, orka med i samma takt som andra, få plats och våga ta plats ute i samhället. Jag vill må bra fysiskt och psykiskt, helt enkelt. Det kommer bli en hel del kämpande men jag är övertygad om att det kommer att vara värt det.
Introduktion
Första inlägget känns alltid lite konstigt.
Hej... ja, här är jag... Vad ska jag skriva nu?
Ni vet säkert hur det är.
Ni vet säkert hur det är.
Denna blogg har jag valt att starta allra mest för min egen skull. För att jag tänker bättre när jag kan skriva ned mina tankar, det är ett sätt att ventilera, diskutera med sig själv och att rensa skallen. För att det varit till stor hjälp för mig att läsa andras bloggar, folk som gått igenom samma sak, så kanske jag på samma sätt kan hjälpa någon annan. Slutligen har jag även blivit tillfrågad av några i min närhet, att de gärna skulle vilja följa hur det går.
Jag har aldrig pratat så mycket om min vikt och mitt utseende med andra och det är nog därför jag inte känner mig trygg med att lägga upp bilder och sådant på mig själv här ännu. Jag tror nog att jag kommer göra det längre fram, men det får vänta lite. Tills jag har något att jämföra med. Före och efter.
Detta är alltså en blogg som kommer handla om min resa, livet före och efter en Gastric bypass-operation. Jag tror att det kommer att bli tufft, jag är nervös men samtidigt motiverad. Det är jag själv som valt detta och jag hoppas att det ska bli det som får allt att vända. Det har varit en kamp under många, långa år.
När jag läst bloggar från andra som handlar om deras viktuppgång och förhållande till mat har jag sett att många var normalviktiga till att börja med, och sedan snabbt gått upp i vikt under senare år, när de redan var vuxna. Så har det inte varit för mig. Självklart har min övervikt blivit värre med åren, men den har alltid funnits där i någon grad sedan jag var ganska så ung. Jag minns från första, andra klass att jag redan då lade märke till att jag var större än de andra barnen, det märktes speciellt när vi bytte om under gymnastiken. Skillnaden urkristalliserades mer och mer med åren och jag alltid varit "den stora tejen" i alla grupper. Det är klart att det påverkat hur man ser på sig själv, speciellt när bilden på överviktiga är som den är i dagens samhälle. Man har liksom alltid känt att man inte riktigt passar in, att man inte riktigt har samma rätt som andra att vara där.
Någon gång under min skolgång, minns inte när men gissningvis under någon period i mellanstadiet, var jag på den obligatoriska kontrollen hos skolsköterskan. Hon visade mig då en vikt/längdkurva och påpekade att min vikt inte följde med min längd och frågade om detta var något jag tyckte var ett problem. Av ren vana, tror jag, sa jag att det inte kändes jobbigt - vilket dock var lögn, jag var högst medveten om det redan då. Skolsköterskan accepterade dock svaret utan vidare frågor och man tog aldrig upp det igen. Idag önskar jag att de tagit min viktutveckling mer på allvar och att man kanske satt in någon åtgärd redan där. Kanske hade det inte gått lika långt då, men det är förstås omöjligt att säga. Det har inte blivit bättre med åren, tills jag slutligen fick nog.
Våren 2012 blev jag redigt sjuk. Det var egentligen inte direkt viktrelaterat utan var en kraftig infektion som satte sig i luftvägarna. Jag fick svårt att andas vid minsta ansträngning, jag kunde inte ens gå genom lägenheten utan att bli så illa däran att jag fick sätta mig ned. Att gå promenader, ens 10-minuters rastningsrundor, med jycken var uteslutet. När jag gått kanske 100 m svartnade det nästan för ögonen av utmattning och jag fick stanna och andas djupt samtidigt som hjärtat dunkade i bröstkorgen. Jag blev rejält skärrad av att vara så dålig och det blev också flera besök på Vårdcentralen med bland annat EKG, astmatest, blodprover m.m. som följd.
Till slut gick infektionen över och även om det tog många veckor innan jag mådde som innan jag blivit sjuk kände jag att det var dags för en förändring. I samband med sjukdomen hade jag gått ner 5 kg och nu ville jag inte gå upp dem igen. Samtidigt var jag fast besluten att stärka min kondition, för så illa som det var medan jag var sjuk vill jag aldrig någonsin vara med om igen. Det var hemskt. Så under sommaren har jag försökt att promenera minst 1 timme om dagen, gärna mer. Jag känner skillnaden. Jag är piggare och orkar mer. Hunden gick ner fyra kg på detta, även om min våg stått still. I samband med denna lilla livsstilsförändring bestämde jag mig dock för att det också var tid för en större.
Jag känner mig själv. Jag ville göra min förändring på "riktigt" och inte på något halvdant sätt som skulle ebba ut i ingenting. Därför kontaktade jag Vårdcentralen för att få hjälp. De hade inte kvar sina dietister som de haft innan som stöd, men jag fick komma och träffa en läkare. Han var väldigt sympatisk och lät mig göra en stor hög tester, de tittade bland annat på mitt blodtryck, kolesterol, sköldkörtel, om jag hade diabetes m.m. Man utredde även hur jag måtte psykiskt och min sociala situation för att få en helhetsbild.
Alla tester kom tillbaka negativa, alla resultat var normala. En lättnad, samtidigt som jag vet att det är en tidsfråga innan min övervikt leder till ett riktigt hälsoproblem. Läkaren hade samtidigt skickat en remiss till de större sjukhusen, och efter ett tag blev jag kallad till ett informationsmöte. Där gick man igenom olika behandlingsalternativ för överviktiga som erbjuds. Det var mycket och viktig information och de olika alternativens verksamhetsgrad över lång tid m.m. diskuterades. I slutet av testet fick man skriva ned vilket alternativ som kändes mest attraktivt. Efter mycket funderande kryssade jag i att jag var intresserad av kirurgi. Detta på grund av att det är det som gett det, utan tvekan, bästa resultatet över lång tid. Som sagt, jag ville göra en riktig förändring, en som ska hålla livet ut. Inget halvdant. Jag har testat halvdana förändringar alldeles för många gånger tidigare och nu fick det vara nog.
Detta möte var i början av sommaren och sedan var det ledighet och annat. Beslutet lät därför dröja lite, jag fick det i september. Faktiskt beslöts det på min födelsedag. Fast jag innan varit väldigt osäker på tanken om operation blev jag oerhört glad när jag fick beslutet att jag blivit godkänd!
Under informationsmötet sa de till oss att väntetiden ligger på 3-6 månader. Jag hade nog förväntat mig att det skulle bli någon gång nästa år, men så bara några veckor efter beslutet kom kallelsen till två möten, ett kortare informationsmöte och så själva inskrivningen.
Igår var jag på informationsmötet. Det var mycket givande. Allt känns mycket mer på allvar nu, nu händer det grejer och det går framåt. Från att det kändes som en olidlig väntan känns det nu som allt plötsligt går i en rasande fart.
Inskrivningsmötet är på måndag. Då ska jag gå igenom olika tester m.m. och det ska visst ta 3-4 timmar att bli färdig med allt. Kanske jag får ett datum då? På informationsmötet igår sa det att efter inskrivningen kan man räkna med att det är 1-2 mån kvar till själva operationen. Det kan alltså komma att bli ganska snart!
Innan en Gastric bypass ska man leva på en Low Calorie Diet i ett antal veckor. Exakt hur många beror på ens BMI, för mig kommer det förmodligen bli 3 veckor. Eftersom det efter mötet kanske bara är i minsta fall 4 veckor till operationen har jag redan nu beställt pulvret. Idag, faktiskt. Det ska visst redan ha skickats, så kanske att det kommer om ett par dagar. 105 påsar har jag räknat ut att jag ska använda. Det är en del... Ska bli spännande (och mycket jobbigt!) med den nedräkningen. Som en väldigt lång adventskalender... Anledningen till att man går på LCD är främst för att tömma levern på fett vilket i sin tur underlättar operationen avsevärt. Plus att det så klart blir lättare att operera ju mindre ens övervikt är.
Nu har ni fått "lite" bakgrundsinformation. Det var skönt att få skriva av sig lite, även om det nog är lite långrandigt för utomstående att plöja igenom! Vi får se när nästa uppdatering kommer. Hoppas ni kommer att gilla bloggen!
PS. Just det, namnet på bloggen... Talltita blev det helt enkelt för att jag älskar djur och för att jag inte kom på något bättre. En tjock liten fågel, why not... Ska försöka fixa en intressantare design på bloggen längre fram också. Väl mött!
