Efter att ha haft feber i fyra dagar har denna influensa(?) nu gått över till något som mer liknar en megaförkylning idag. Snorig, hängig och allmänt "nere" (fysiskt) men det är bättre än att ligga till sängs i feberfrossor i alla fall...

 

Men det är förstås inte så intressant för er att läsa om mitt sjukdomsgnäll... Istället tänkte jag skriva lite om några förändringar jag känt av hittills när det gäller förändrad livsstil och så. Innan en sådan här operation (eller annan typ av stor livsomställning) är det förstås enkelt att tänka "ja ja, det fixar jag" och inte reflektera över det så mycket. Men en viktig skillnad med en gastric bypass-operation är att efteråt har du inget val, du MÅSTE förändra dig. Under normala förhållanden kan du sluta med något om det verkligen inte funkar, här måste du få det att funka för du har inget annat val. Detta är något jag eftermanar alla som funderar på en sådan här operation att verkligen fundera över. På ett sätt är det bra, eftersom den där livsförändringen kanske inte blir av annars - du måste ju fullfölja. Å andra sidan gäller det att man är inställd på det mentalt, och på samma sätt mentalt klarar av omställningen. Har man levt med övervikt i större delen av sitt liv så är det som att hjärnan uppfattar det som rätt, även fast man egentligen vet att ens matvanor är dåliga. Och att bryta dem är sannerligen inte lätt. Det är, tyvärr, inte helt ovanligt att personer som genomgått denna operation inte helt klarar av omställningen efteråt, man kanske byter ut sitt matberoende mot ett annat beroende, eller håller inte riktlinjerna så att man till slut går upp i vikt igen.

 

En del som opererat sig dumpar sällan, jag har märkt att jag har ganska lätt att göra det. Jag vet inte om det bara är så att jag har lätt för det, eller om jag äter för fort/mycket. Jag misstänker att jag äter för fort, inte minst märker jag att jag ofta dumpar mer när jag äter ensam än när jag äter i sällskap med andra när jag nog äter långsammare. Jag har också märkt att jag kan dumpa på något första gången jag äter det, men att det går bättre andra gången. Första gången jag åt kokt ägg efter operationen dumpade jag rejält, men sedan dess har det gått bra - å andra sidan har jag nog inte ätit ett helt ägg igen utan hållt mig till mindre mängder...

 

En annan sak som jag börjat lära mig men fortfarande måste träna på att att äta lagom mycket. Igår kväll var jag jättehungrig på kvällen och skulle fixa rostat bröd. Jag visste ju att en skiva är lagom. Men jag var ju "sååå" hungrig, så kanske man skulle köra på två ändå? Ett och ett halv fick jag i mig - sen dumpade jag och fick gå lägga mig illamående med sprängfylld mage som ömmade. Tur att det ändå var såpass sent att jag ligga gärna kunde sova... Samma sak har hänt flera gånger (fast allt mer sällan nu, jag lär mig sakta men säkert...) att man verkligen inte kan använda samma ögonmått som innan operationen, utan måste tänkar annorlunda, annars straffar det sig. Mitt mantra i dessa situationer är "kom ihåg denna känsla nu till nästa gång, gör om och gör rätt!" dvs att jag måste äta mindre/långsammare nästa gång...

 

Något jag också märkt att jag (tyvärr?!) inte dumpar så lätt på sött, godis t.ex. Lite synd, hade varit bättre att klara det sämre än maten... Det blev ju en del under jul, det ska jag inte ljuga om. Men jag har i alla fall gått ner i vikt under jul, och då går det väl i rätt riktning i alla fall. Nu har jag ca 6 kg kvar för att nå nästa delmål - under 90 kg. Tänk, då får jag rida islandshäst, den gränsen brukar ligga på just 90 kg. Inte för att jag känner något skriande behov av det - jag kan inte rida överhuvudtaget - men det känns bra att veta att man snart får om önskan skulle uppstå. Det har alltid känts trist när folk kommit med förslag att rida islandshäst och man fått avböja för att man väger för mycket. Får väl slänga mig upp på lillsyrrans häst någon gång för att prova hur det känns!