...Ja, typ, i alla fall... Klädrelaterade tankar, åtminstone.

Något som jag även diskuterat med kompisar långt innan operationen, är grejen med klädstil, speciellt 'tillbehör', typ halsband, solglasögon och liknande.

Jag är lite av en skogsmulle, har aldrig varit typen som klär mig i högklackat, stora halsband och flashiga frisyrer och annat. Och just den typen av stil kommer jag nog aldrig anamma heller! Men, ändå, har det funnits ytterligare en tanke, mest undermedveten egentligen, att om man är stor så ska.. Får... Man inte klä sig snyggt. Svårt att förklara - att ha på sig fina kläder och halsband och annat. Det är jättekonstigt och självklart en korkad tanke egentligen. Inte minst eftersom det finns många överviktiga som klär sig jättesnyggt och flashigt på alla sätt. Så egentligen handlar det så klart om mitt eget självförtroende och självkänsla och inte min kropp i sig. Kroppen har dock fungerat som en slags mur för självförtroendet. Mycket vacklande tankar, ena stunden ska man vara nöjd med den man är, nästa vill man förändra sig. Och när man väl ska köpa något finns det inget i rätt storlek ändå...

Nu, när jag väger 40 kg mindre, öppnar sig så många fler möjligheter. Så mycket mer att välja på! Självförtroendet växer och man vågar ta ut svängarna lite mer. Som jag sa i början - någon flashy-flashy tjej blir jag aldrig (och vill inte bli!) men jag börjar liksom känna att jag har 'rätt' att se bra ut. Det är ju ganska hemskt egentligen att man ska behöva känna så, men det är nog svårt att komma ifrån i dagens samhälle. När jag var som störst fick jag t.ex. passa mig för att lägga upp bilder på mig själv på nätet då det alltid var någon idiot som skulle kommentera mitt utseende.

Fast när man står där och kollar sig i spegeln ser man hur allt väller och hänger... Så det är allt en bra bit kvar. Men det går åt rätt håll, i alla fall!