Äntligen har jag nått en viktig milstolpe - minus 40 kg! Idag stod vågen på 82.3 kg, wow. Jag har kämpat extra hårt de sista dagarna för att det ska gå nedåt, nu när det var så nära. Visserligen kan ju vågen hoppa lite beroende på vad man ätit (och hur mycket!), hur längesen man var på toa osv. Så jag vet att den kan hoppa upp lite igen... Men förhoppningsvis ska den väl stanna inom ramen för detta kilo nu, det handlar ju ändå om 800 g upp till 83...

 

Jag vet egentligen inte exakt hur mycket jag vägde som mest, eftersom det inte var en digitalvåg jag använde då utan en gammal sliten "vanlig". Men jag har utgått från 122 kg, för det är det högsta jag kan minnas att den visade.

 

-40 kg, det är faktiskt riktigt mycket... Fast ändå känns det som jag har en bra bit kvar. Men bra mycket mindre än hälften nu, och det känns underbart. Sen får vi se vad som händer, om jag stannar vid mitt slutmål (om/när jag når det...) eller om man rentav kan fortsätta lite - det skulle vara underbart, mitt slutmål satte jag ju vid övre gränsen för ett normalt BMI, så lite under det skulle inte heller skada...

 

BMI ja - mitt är nu 29.8 så jag är precis, precis under "fetma", något jag inte tror jag varit sen jag var barn, förmodligen. Det känns väldigt speciellt, mycket på grund av hälsoaspekten förstås men inte minst också för att man börjar känna sig som en "vanlig" människa nu. Att man inte behöver skämmas för att lägga upp bilder på sig själv, att man får plats på säten, att man inte behöver oroa sig för att skämmas för att ett bälte ska vara för kort när man åker bergochdalbana, osv. Just det känns extra kul inför sommaren - vid årets Lisebergstripp ska jag åka allt.

 

Har inga nytagna bilder, men ska försöka få i alla fall ett par snart, det är väl dags igen...