Glad midsommar!

Glad midsommar allihopa!

Geocachingbilder

Är just nu förkyld och eftersom energin därmed inte är på topp har jag legat lågt med motionen de sista dagarna. Men i förrgår var jag i alla fall och geocachade i ungefär timmar i Änggårdsbergen. En riktigt vacker plats med mycket att upptäcka. Här kommer några bilder från turen - det blev mycket uppför och nedför mellan de olika cacherna, jobbigt men bra för flåset...
 
 

Sommar på G

Det är så mycket på gång nu... Mycket roliga grejer, men också mycket att hålla reda på! Får väl helt enkelt försöka ta en dag i taget...

Imorgon jobbar jag tidiga skiftet, vilket ska bli riktigt skönt. Efteråt blir det raka vägen hem i ilfart för att rasta jycken och byta om, sen hem till päronen. Syrran går ut nian och det ska vara lite mingel och sådant på hennes skola, de ska visa vad de arbetat med osv. Mamma kan inte gå eftersom hon jobbar, så det blir jag och pappa som går.

På fredag ska vi på Liseberg med jobbet på kvällen. Vi gjorde det förra året och hade jätteskoj, det ska nog bli kul i år också. Hoppas någon tar lite kort. Det blev lite bilder förra året och det skulle vara kul att jämföra bilderna...

Till helgen ska jag förhoppningsvis hämta hem en mycket efterlängtad kaninunge. Har över 20 års erfarenhet att ha kaniner, men har varit kaninlös ett tag. Och en kaninunge har jag inte haft sen 2002, för elva år sen... Sista kaninen dog härom året, han var då 11 år gammal (född 2001). Detta är en mellerudskanin, en kritiskt utrotningshotad svensk lantras. Jag har drömt om en sådan under lång tid. Äntligen kan drömmen bli sann! Med tiden vill jag ha en hane också, det kan ta ett tag eftersom det är en sällsynt ras...

Det är väl ungefär vad som händer denna vecka, förutom den vanliga ruljansen med jobb och hunden och allt. Två joggingpass måste jag klämma in också. Bara två kvar innan jag klarat utmaningen! Körde veckans första idag. Det gick trögt, som vanligt, men det gick! Tror jag ska fortsätta med samma runda ett tag efter att utmaningen är avklarad. Det känns som en ganska lagom utmaning just nu!

Shoppa loss!

Ok oj oj, idag har det shoppats! Jag och en kompis kom äntligen iväg till Ullared. Jag har köpt hund/fågelsaker, ljus, nagellack i mängder, handdukar och mycket annat... Blev också en hel del kläder! Detta inhandlades i klädväg idag:
- 2 par jeans, ett par i storlek 44, ett i 42 (ett att ha nu, ett att 'växa i')
- 2 vanliga BHs, en sportbh
- 1 par träningsbyxor
- 1 t-shirt
- 1 baddräkt
- 4 pack med underbyxor (sammanlagt 9 st...)
- 2 par leggings
- 4 nattlinnen (big shirt-modell)

Trixigt med storlekar - fick chansa här och där! Valde i ett par fall att ta en lite mindre storlek. Har flera gånger gjort misstaget att köpa kläder som snabbt blivit för stora...

Känns kul med allt nytt. Ska rensa ut och slänga en del gamla underkläder och sånt - har en del som är väldigt slitet!

Lördag

Igår åkte jag hem till föräldrarna. Mest lathet och mys för hela slanten, men idag runt 7 på morgonen drog jag ut för veckans sista joggingtur. Jag hade på mig mina målarkläder som jag har här på gården - en gammal t-shirt och ett par slitna tights. Hade inte riktigt insett hur stora de blivit - fick springa hela rundan genom att hålla uppe byxorna med ena handen... Inte min fräckaste tur! Joggingen gick bra, fast jag var rejält mör i slutet, sista minuterna gick väldigt, väldigt långsamt!

Idag ska jag, föräldrarna och min syster åka och hämta en ponnyvagn. När vi ändå är i de trakterna ska vi besöka Nellys outletbutik i Åhaga, syrran behöver examenskläder. Jag har aldrig varit där så ska bli spännande att se vad som finns. Fast får försöka hålla i pengarna så gott det går, eftersom det är Ullared imorgon!

Fullt ös!

Det har varit en intensiv vecka! I måndags var det Blodomloppet, på tisdagen hade vi gårdsfest på jobbet, onsdag lugn (joggingtur!), igår var ju nationaldagen - då var jag, pappa och två av mina syskon på Carlstens fästning på Marsstrand och hjälpte till under riddarspelen. Det var roligt! Jag åt slarvigt då, mycket onyttigt, men verkar ändå ha lyckats gå ner lite, puh. Trodde att jag nog skulle gå upp...!
 
Idag jobbade jag tidiga skiftet, på väg hem blev det ett snabbstopp för att handla lite grejer jag behövde, sen blev det direkt ut på en joggingtur med Dunder. Samma pass som sist blev det. Jobbigt! Men, lite, lite mindre jobbigare än sist... det går åt rätt håll! Och faktiskt känns det mer givande att springa nu än att gymma. Inte minst är det gratis, och jag kan ta med Dunder. Jag tror att gymmet passar bättre på vintern, för då kommer det nog ta emot att springa. Vi får se vad som händer.
 
Just nu tvättar jag en maskin och ska snart börja packa, sen blir det att åka till föräldrarna över helgen. På söndag ska jag och en kompis åka till Ullared (blev inte av sist vi skulle göra det!) och då hoppas jag köpa lite roliga grejer. Speciellt ska jag kolla efter en sportbehå och en baddräkt...

Löpträning

Medan jag ändå är igång... Idag joggade jag, första passet i vecka tre. Det gick riktigt bra! Det var jobbigt medan jag sprang, men efteråt kändes det som alltid bra. Det var som alltid fem minuters uppvärmning och fem minuters nedkylning, i övrigt 2 x 2 "paus" dvs intervall där man går... resten sprang jag! Totalt en bit över 2 km. Det måste sjutton vara personbästa! Nästa löp blir förmodligen på fredag. Ska bli spännande att se hur programmet är upplagt då. Det är rätt otroligt att man kan förbättra sig såpass mycket på bara två veckor, tycker jag!
 
Jag lägger också in en ny kroppsbild. Jag tog denna igår kväll för att visa en person jag talade med på nätet. Ursäkta hur sliten jag ser ut - hade varit en lååång dag på jobbet och har inte gjort iordning mig eller så...
 

Blomdomloppet!

Har menat att skriva detta inlägg i ett par dagar nu, men har verkligen inte haft tid... Nu så!
 
I måndags deltog jag i Blomomloppet. Det är andra gången jag var med. Sist var 2011. Då vägde jag ca 40 kg mer än idag och var inte lika van vid att gå längre rundor - okej att jag gick mycket med min hund, men inte alls så långt som jag gör idag. Jag gick hela rundan och tyckte nog allt att det tog på krafterna, fast det var roligt.
 
Så hur gick det i år? Ja, riktigt bra får jag säga! Jag var anmäld i samma klass - 5 km på över 30 min - och hade tänkt gå hela rundan. Jag har ju bara joggat i två veckor, det kändes för tidigt att försöka springa och jag tänkte att jag nog skulle göra slut på all energi då...
 
Nog känner man lite tävlingsinstinkt... försökte hålla god fart under hela tiden. Efter ca 3 km kom en uppförsbacke och många saktade ner. Jag kände istället att fasen, nu byter vi växel och ökar - och det gick! Det var en härlig känsla att känna att man orkade höja farten i en uppförsbacke och KÖRA. Och att energinivåerna faktiskt håller!
 
Sen var det bara att fortsätta. När det var kanske 500 m kvar kom en nedförsbacke. Det går ju alltid lite lättare nedåt och jag kände återigen att vad fasen, nu KÖR VI. Och började springa - och sprang hela vägen in i mål! Och ännu bättre - efter att jag sprungit i mål kände jag faktiskt att jag hade mer kvar att ge - jag skulle ha sprungit tidigare! En jobbarkompis tyckte att nästa år ska jag ställa upp i att springa 5 km istället. Det kanske jag gör...
 Min sluttid blev 42:10 för 5 km då alltså. Helt okej, tycker jag!
 
En kul grej får jag tillägga. När jag var alldeles nyopererad pratade jag med en kvinna som gjort samma operation ungefär ett år tidigare. Hon berättade att hjärnan liksom inte hängt med, att hon fortfarande kunde gå in i en butik och be om alleles för stora kläder, att personalen fick säga att "Eh, du ska nog ha en Medium, inte en XL!" ungefär. Det upplevde jag igår... Alla vi som tävlade för vår stadsdel skulle få en t-shirt (neonrosa! Inte mitt förstaval av färg egentligen men vadå, gratis är gott!) och när jag skulle ta emot min gick samtalet ungefär såhär:
"Okej, vilken storlek har du. Medium?"
"Eh, Large tror jag..."
"Prova den här Medium, kom tillbaka om den inte passar!
 
...Den passade! :D Härlig känsla.
När man springer i mål på Blodomloppet får man ju en t-shirt som souvenir. Med viss tvekan tog jag en Medium även här. De är ju unisex-modell och inte direkt figursydda, men misstänkte ändå att den nog skulle vara lite tajt... men det var den inte, den sitter typ perfekt. Härligt!

Härliga helg

Idag blir nog en riktigt vacker dag, klarblå himmel och lysande sol. Jag inledde morgonen med veckans tredje och sista joggingpass. Har inte sprungit sen i tisdags så jag var lite nyfiken på hur det skulle gå, det gick riktigt bra! Appen håller ordning på när jag ska gå och när jag ska springa, idag blev det 3 minuters löpning växlat med 2 minuters gång. Detta innebär att jag nu springer mer än jag går, så det går ju åt rätt håll!

Idag när jag kollade i garderoben insåg jag att jag är i akut behov av sommarkläder - typ kortbyxor, linnen och så vidare. Turligt nog ska jag och en kompis till Ullared på onsdag så då ska jag försöka köpa på mig nya kläder. Förr var ju mitt urval ganska begränsat där, men nu borde det finnas mer att välja på som passar!

Resten av dagen ska förresten spenderas på att städa lägenheten... Om inte solen lyckas locka iväg mig...

Geocaching

Efter tre dagar på raken med jogging behövde jag lite omväxling och eftersom jag jobbade tidiga skiftet och vädret var okej (lite duggregn till och från, men det räknas knappt!) drog jag ut med Dunder på en geocachingtur. Vi var ute i ungefär fem timmar och turen gick genom skog och berg. Jag har påpekat att jag inte alls svettas lika mycket nuförtiden - men igår blev jag rejälv svettig! Framförallt av allt uppför/nedför-klättrande... Där det var som brantast fick jag klättra på alla fyra. Var också tillfällen då jag fick sätta fötterna mot t.ex. ett stenblock, händerna på ett annat och sen häva mig upp, så att säga. Bra allsidig träning där, får jag säga! Och bra för självförtroendet. Men pust...
 
Geocaching går ju ut på att finna gömda "skatter" och det är alltid lika givande när man lyckas, men minst lika kul är alla fantastiska platser man får se. Cacherna är oftast gömda av personer som bor i närheten och känner till alla de där smultronställena som man aldrig skulle ha sett annars. Jag menar, jag skulle förmodligen aldrig tagit mig ut mitt i skogarna i Kortedala om det inte vore för turen igår. Men tack vare att jag gjorde det fick jag bland annat besöka ett stenröse från bronsåldern, resterna av ett gammalt fort och krypa in i en urhäftig grotta i ett berg.
 
Lite bilder från igår, tagna i Eriksbo/Kortedala där vi gick:
 

Mått-dags!

Yes, tänkte att det var dags för lite nya mått. Låt oss först jämföra med måtten sen sist:
 
Hals - 35 cm 35 cm (0 cm)
Byst - 106 cm 100 cm (-6 cm)
Midja - 95 cm 84 cm (-11 cm)
Överarm - 39 cm 35 cm (-4 cm)
Rumpa - 113 cm 106 cm (-7 cm)
Lår - 66 cm 63 cm (-3)
 
Ännu mer kul blir det dock att jämföra med startmåtten...
 
Kroppsmått:
Hals - 39 cm 35 cm (-4 cm)
Byst - 115 cm 100 cm (-14 cm)
Midja - 114 cm 84 cm (-30 cm)
Överarm - 44 cm 35 cm (-9 cm)
Rumpa - 128 cm 106 cm (-22 cm)
Lår - 71 cm 63 cm (-8 cm)
 
Längd - 166 cm
Vikt - ~103 kg 87 kg (81 kg)
BMI - 37.4 31.6 29.4
 
Visst vill man att det ska gå än fortfare, men det går åt rätt håll i alla fall! Det verkar vara midjan och rumpan som ryker fortast. Inte mig emot, dock...
 
Hittade även ett gammalt inlägg där jag lagt in mina delmål. Hur har det gått med dem?
 
Startvikt dagen före operation: ~103 kg
Delmål 1: Under 100 kg Uppfyllt!
Delmål 2: Under 90 kg Uppfyllt!
Delmål 3: -20 kg (83 kg) Uppfyllt!
Delmål 4: -30 kg (73 kg)
Slutmål: BMI under 25 (<68 kg)
 
Jag har ju skrivit att nästa delmål är -30 kg och att jag då skulle väga 73 kg. Nu väger jag ca 81 kg och säger att jag gått ner 41 kg. Men, det är då räknat utifrån min startvikt, medan dessa delmål är räknat utifrån vad jag vägde precis innan operationen. Så det beror lite på hur man räknar... Den totala vikt jag vill gå ner, om man utgår från vad jag vägde innan operation, flytande diet och annat är 54 kg. 13 kg är kvar, sen har jag nått mitt mål, en BMI inom gränsen för "normal". Men går jag ner ytterligare några kilo efter det är det bara att tacka och ta emot - skulle vara skönt att ligga mitt i skalan och inte ligga och väga på gränsen till överviktig...
 
Slutade tidigt idag och kom nyss hem från ett joggingpass. Första passet i vecka 2, det gick faktiskt över förväntan. Jobbigt? Ja! Men känns skönt efteråt, man känner att man gjort något bra!
 

Framsteg

Jogging även idag! Veckans tre pass avklarade! Det gick ju bra. Sista intervallen idag var tuff, det får jag säga, men det gick! Plus en promenad några timmar senare på några kilometer, och innan det tre och en halv timmar i skogen med hunden på lördagen. Vore ju fasen om det inte ger något...
 
Idag har jag bland annat målat mina föräldrars lusthus - tredje färglagret av fyra - hoppas ta sista nästa helg och äntligen bli klar med detta målande - och vi har fixat med de tre shettisstona, som därefter släpptes på sommarbete i en fin hage vi har tillgång till. Jag och mamma fotade även hästarna och mamma tog även några bilder på mig. En av dem tyckte jag speciellt om och tänkte att det var dags att göra en ny jämförelsebild...
 

Den vänstra är från 2011, när vi besökte Borås djurpark, medan den högra då är ifrån idag. Lite skillnad, eller?!

Pust!

Joggingpass nummer två avklarat - detta går ju riktigt bra! I alla fall när endorfinerna börjar flöda efteråt...

Gjorde 'et!

Yes, kom iväg igår efter jobbet! Det gick över förväntan får jag säga. Jag hade ju jobbat sena skiftet och dessutom blivit tvungen att handla lite hundmat m.m på vägen hem så kom inte iväg förrän närmare 18 - tur att vädret var så fint, det hjälpte att hålla motivationen uppe.

Det började med fem minuters rask promenad som uppvärmning. Jag kom ganska precis fram till sjön men pausade då och gick lite till så jag kunde börja springa på själva slingan/i skogen. I början tog det emot rejält men var faktiskt lite kul också. Jag varvade 2 minuters löpning med 3 minuters promenad genom hela passet, med 5 minuters promenad som avslutning.

På kvällen gick jag en runda runt bostadsområdet, ca 2,2 km, i rask takt och det kändes som vanligt - inte trött eller så. Gick samma runda idag nu innan jobbet och det var också som vanligt. Däremot är jag lite stel! Mest i ljumskarna och lite i magen faktiskt. Ska försöka springa idag också. Nog ganska korkat egentligen så nära inpå, men man ska träna tre gånger per vecka med det här programmet och jag vill gärna ha måndag som startdag, vilket innebär att jag måste klämma in två till pass innan nästa måndag...

Ännu mer kläder...

...Ja, typ, i alla fall... Klädrelaterade tankar, åtminstone.

Något som jag även diskuterat med kompisar långt innan operationen, är grejen med klädstil, speciellt 'tillbehör', typ halsband, solglasögon och liknande.

Jag är lite av en skogsmulle, har aldrig varit typen som klär mig i högklackat, stora halsband och flashiga frisyrer och annat. Och just den typen av stil kommer jag nog aldrig anamma heller! Men, ändå, har det funnits ytterligare en tanke, mest undermedveten egentligen, att om man är stor så ska.. Får... Man inte klä sig snyggt. Svårt att förklara - att ha på sig fina kläder och halsband och annat. Det är jättekonstigt och självklart en korkad tanke egentligen. Inte minst eftersom det finns många överviktiga som klär sig jättesnyggt och flashigt på alla sätt. Så egentligen handlar det så klart om mitt eget självförtroende och självkänsla och inte min kropp i sig. Kroppen har dock fungerat som en slags mur för självförtroendet. Mycket vacklande tankar, ena stunden ska man vara nöjd med den man är, nästa vill man förändra sig. Och när man väl ska köpa något finns det inget i rätt storlek ändå...

Nu, när jag väger 40 kg mindre, öppnar sig så många fler möjligheter. Så mycket mer att välja på! Självförtroendet växer och man vågar ta ut svängarna lite mer. Som jag sa i början - någon flashy-flashy tjej blir jag aldrig (och vill inte bli!) men jag börjar liksom känna att jag har 'rätt' att se bra ut. Det är ju ganska hemskt egentligen att man ska behöva känna så, men det är nog svårt att komma ifrån i dagens samhälle. När jag var som störst fick jag t.ex. passa mig för att lägga upp bilder på mig själv på nätet då det alltid var någon idiot som skulle kommentera mitt utseende.

Fast när man står där och kollar sig i spegeln ser man hur allt väller och hänger... Så det är allt en bra bit kvar. Men det går åt rätt håll, i alla fall!

Mer kläder!

Igår kom kläderna jag beställde för ett par veckor sen. Jag tycker ju det är svårt med storlekar nu då jag liksom delvis tappat kroppsuppfattningen... Men efter att ha köpt kläder i butik för någon vecka sen insåg jag att jag beställt i för stora storlekar... Sist jag köpte byxor fick jag köpa 48:or för att det skulle passa, om det inte var leggings där 46:or funkade. Rumpan har hela tiden krävt någon storlek större än överkroppen men när jag kunde köpa en tröja i storlek 40/42 insåg jag att beställningen skulle bli fel... Hade köpt det mesta i 46/48 förutom ett par byxor som var 'rena' 48:or. Just dem var jag ändå rätt inne på att de skulle funka. Men nehej! Alldeles för stora. En topp åkte också den tillbaka, konstig passform och för stor. Till slut fick även en tredje topp hamna i returhögen. Den var fin men för stor... Lite gränsfall, men kände att när jag nu faktiskt kan ha kläder med lite bättre passform så vill jag faktiskt inte ha kläder som bara hänger på kroppen... Jag har egentligen aldrig haft något klädintresse då jag haft så svårt att hitta snygga plagg, har ju alltid fått gå till 'tjockishörnen' med sitt trista urval. Nu börjar faktiskt ett litet intresse vakna till liv, när så många nya möjligheter öppnar sig. Tänk, nu äger jag två kjolar. Två! Jag som aldrig, aldrig använt kjol i vuxen ålder. Bara en sådan sak.

Idag stod vågen på 81.7 kg, en glad överraskning. Jag har liksom fortfarande knappt kommit över att jag passerat 40-kilosspärren så det blev som en glad överraskning att 'just det ja, det ska ju fortsätta en bit till'! Så knappt 2 kg till så har jag nått nästa delmål, under 80 kg. Det känns stort, att man närmar sig en allt mer 'normal' storlek. Jag har aldrig känt ett behov av att vara annorlunda, att sticka ut i mängden. Det får man gratis när man är så stor som jag var för ett år sen. Så att nu på ett helt annat sätt känna sig som en vanlig person, en i mängden, är underbart. Men jag förstår samtidigt vad andra menat när de sagt att hjärnan inte hänger med i samma takt som kroppen - jag ser fortfarande mig själv som väldigt stor, speciellt i spegeln! Men man kanske vänjer sig allt eftersom...

Imorgon är Eurovisionsfinal med allt vad det innebär med lördagsmys osv... Så denna helg blir det nog ingen nedgång... Får satsa på friska tag på måndag tror jag!

Kläder å sånt...

Oj, vad svårt det är med klädstorlekar nu! Jag vet liksom inte vad som passar bara genom att titta på det. Innan operationen fick jag höra att man kan ha en felaktig kroppsuppfattning, att man inte vet riktigt hur man ser ut längre. Just så är det för mig nu. Ibland tycker jag att jag ser enorm ut, ibland förvånar jag mig själv när jag tittar på bilder - är det där jag?! Jag ser så liten ut! Och kläder är jättesvårt. Jag måste prova dem för att se om de passar eller inte.
 
Igår var ju röd dag, och efter att suttit hemma hela förmiddagen kände jag att jag behövde göra något. Det blev en liten tur ner till lokala centrum för att titta på kläder. Först gick jag till Edels, som är en lågprisbutik med kläder, heminredning m.m. De har inga speciella avdelningar för stora storlekar (där jag alltid fick köpa kläder förr i de flesta butiker, gärna ett litet hörn gömt längst in i butiken som för att man inte skulle behöva låtsas om att det finns stora människor - ni som varit med vet hur det är... Och av någon anledning måste majoriteten av dessa kläder alltid vara storblommiga i någon hemsk färg?!) - utan istället får man leta runt bland alla kläder som är ganska blandade i stil och placering. Eftersom det är en klassisk lågprisbutik vet man aldrig vad man ska hitta eller i vilka storlekar - de kan ha 20 tröjor alla i storlek 34-36 och ingen annan, eller i några storlekar men inte andra osv. Det är lite av ett lotteri men det är en del av charmen, en del är bara skit men man kan göra riktiga fynd också.
 
Tittade lite på jackor, men behöver egentligen inte någon just nu. Men drömmen är en skinnjacka... Kanske till nästa vår... Jag har även en svaghet för munkjackor och såg flera i olika storlekar, valde ut en i lite sliten stil i storlek XL. Tycker de är bra att kombinera med olika toppar och annat - jag är väldigt obekväm med mina tjocka överarmar och döljer dem gärna.
 
Sen såg jag några fina toppar, bland annat med en häst på som jag gärna ville ha. Största de hade var i storlek L. Vad fasen, tänkte jag. Jag provar den. Och kan ni tänka er - den passade. Storlek L. Wow alltså! Det måste ha varit i tidernas begynnelse jag sist kunde ha något i den storleken! Nu i efterhand kan jag tänka att jag borde ha testat munkjackan i storlek L också, kanske den också hade passat? Men den jag köpte i XL sitter ändå bra tycker jag, så den funkar.
 
Köpte även en kjol. Jag har haft kjol en gång på kanske tio år. Det var i somras, en lång blommig kjol (som var nästan för stor redan när jag köpte den, och nu kan jag absolut inte ha den, har inte ens kvar den). Jag har länge tänkt att jag måste börja använda kjol igen, det känns som det är dags... Men det har varit svårt att hitta en som jag gillar. Denna är svart, slutar strax ovanför knäna, och även den i XL. Jag borde nog ha provat även den i L, den passar nu men kommer nog bli stor om ett tag, tror jag - den sitter inte jättetajt. Det låter säkert konstigt att jag inte provade den mindre storleken först, eller inte kan bedöma vad jag har... men det är helt enkelt så ovant! Och det var först i efterhand - eller snarare i andra butiken - som jag började tänka såhär. När jag var i den här butiken var jag fortfarande förvånad över att jag kunde ha XL och det slog mig knappt att jag kunde provat L också.
 
Slutligen blev det även ett par leggings och strumpor - jag älskar färgglada strumpor, speciellt randiga, så kunde inte riktigt låta bli att köpa några par.
 
Efteråt gick jag vidare till Lindex, men där fanns inget jag direkt tyckte om. Sist blev det en runda på Kappahl och där fanns desto mer - provade några tröjor, bland annat en löst sittande med en tiger på. Bestämde direkt att jag ville ha ett linne eller t-shirt under (inte minst då den är lite genomskinlig och djupt skuren...) och provade... och provade... och provade... till slut blev både topp och tigertröja i storlek 40/42. Wow! Det känns konstigt. Som att jag köpt fel. Men den storleken passade faktiskt! Visst, toppen sitter ganska tajt över bilringarna kanske, men jag tror min hjärna är lite skadad där - jag har alltid köpt löst sittande kläder, tält, för att man trott att man ska se bättre ut då - men det gör man förstås inte. Jag försöker komma ifrån det nu. Och tigertröjan sitter faktiskt ganska löst även i den storleken, så vadå. Toppen kommer väl passa bättre med tiden, bättre de än att den snart är för stor istället...

Till sist plockade jag på mig ett linne som de hade rea på. Just denna grej var roligast av allt under hela shoppingturen - att kunna gå fram i en butik, till de "vanliga" kläderna, de billiga reagrejerna, och kunna plocka ett "vanligt" klädesplagg i en "vanlig" storlek - och det passar! Har man inte varit väldigt stor kan man kanske inte riktigt förstå hur viktigt detta är. Det låter konstigt kanske men det var verkligen en stor grej för mig. Man känner att man passar in, att man hör dit, att man trots allt är en vanlig människa. Att man kan köpa vanliga kläder i en vanligt butik. Underbar känsla!
 
Har ingen stor spegel så det enda jag har att bjuda på är en taskig mobilbild (med smutsig spegel...), men i vilket fall - den outfit jag samlade ihop i den första affären. Riktigt nöjd! Inte riktigt min gamla stil - utan snarare som jag länge önskat att jag kunde klä mig, och nu kan jag det :)
 
 
Förresten beställde jag nyligen kläder från Ellos som snart ska komma. Utifrån de storlekar jag köpte igår misstänker jag att jag har köpt flera plagg i för stor storlek... ska bli spännande att se hur de passar...!

Äntligen!

Äntligen har jag nått en viktig milstolpe - minus 40 kg! Idag stod vågen på 82.3 kg, wow. Jag har kämpat extra hårt de sista dagarna för att det ska gå nedåt, nu när det var så nära. Visserligen kan ju vågen hoppa lite beroende på vad man ätit (och hur mycket!), hur längesen man var på toa osv. Så jag vet att den kan hoppa upp lite igen... Men förhoppningsvis ska den väl stanna inom ramen för detta kilo nu, det handlar ju ändå om 800 g upp till 83...
 
Jag vet egentligen inte exakt hur mycket jag vägde som mest, eftersom det inte var en digitalvåg jag använde då utan en gammal sliten "vanlig". Men jag har utgått från 122 kg, för det är det högsta jag kan minnas att den visade.
 
-40 kg, det är faktiskt riktigt mycket... Fast ändå känns det som jag har en bra bit kvar. Men bra mycket mindre än hälften nu, och det känns underbart. Sen får vi se vad som händer, om jag stannar vid mitt slutmål (om/när jag når det...) eller om man rentav kan fortsätta lite - det skulle vara underbart, mitt slutmål satte jag ju vid övre gränsen för ett normalt BMI, så lite under det skulle inte heller skada...
 
BMI ja - mitt är nu 29.8 så jag är precis, precis under "fetma", något jag inte tror jag varit sen jag var barn, förmodligen. Det känns väldigt speciellt, mycket på grund av hälsoaspekten förstås men inte minst också för att man börjar känna sig som en "vanlig" människa nu. Att man inte behöver skämmas för att lägga upp bilder på sig själv, att man får plats på säten, att man inte behöver oroa sig för att skämmas för att ett bälte ska vara för kort när man åker bergochdalbana, osv. Just det känns extra kul inför sommaren - vid årets Lisebergstripp ska jag åka allt.
 
Har inga nytagna bilder, men ska försöka få i alla fall ett par snart, det är väl dags igen...

Vandring

Pust! Idag har jag genomfört Vättlefjällsvandringen för första gången... 2,5 mila promenixande i skogsterräng med allt var det innebär... Undrade innan hur jag skulle orka men det var verkligen över förväntan. Visst var man lite stel och öm vid målgången men inte alls farligt - jag var inte ens svettig, något som skulle varit helt otänkbart förra sommaren! Tror geocachandet hjälpt mycket för att förstärka konditionen - den är bättre än någonsin (för att vara jag!) men sen skadar det knappast heller att jag väger drygt 39 kg mindre idag jämfört med förra sommaren...

Uppdatering (äntligen!)

Oops, tappade helt att uppdatera. Kom i en svacka igen där det kändes som inget hände och då tappar man lätt motivationen. Men nu känns det som om det händer grejer idag. Denna morgon stod vågen på 85.3 kg, men jag tror det kommer gå ner lite till snart - har inte gjort "nummer 2" på ett par dagar så det har nog samlats ihop en del i tarmen...

Igår blev det 6 timmar geocachande i skogen - är bra mör nu! Men 12 cacher blev det till slut vilket innebär att jag nu har 500 fynd precis, vilket känns underbart!

Som utlovat, äntligen lite bilder...
Först ut ett par "före" bilder...
 
Och så några nytagna, för ungefär 2-3 veckor sen tror jag:
Ja, nog har det hänt en del...! Ärligt talat blir jag nästan mörkrädd när jag tittar på mina gamla bilder. Såg jag verkligen ut så?! Ja, uppenbarligen. Vill aldrig, aldrig se ut så mer igen. Bara att ta fram dessa bilder blev yppterlig motivation att kämpa vidare, får jag säga...

Talltita

En blogg där jag skriver om mitt liv före och efter en Gastric bypass-operation.

RSS 2.0